VI

visstja.
skänker många tankar till mina kära uppe i kiruna nu.
min mamma åkte dit idag för att vara med mormor, de ska vara på sjukhuset inatt och vaka... alla vet vi väl vad det innebär.

o m min morfar tar sitt sista andetag inatt, så, är det bara att acceptera. jag vetvetVET att han haft ett underbart liv fyllt med glädje och skratt och fantastiska minnen. minnen som skapat tillsammans med oss. VI. vi har det alltid varit.

hejdå säger lill-pigan. älskade du.



känns så konstigt att den vänstra bilden utspelade sig för drygt ett halvår sedan. visst, morfar var lite krasslig under den veckan jag var där och fotade dom till mitt projekt, men samtidigt. inte anade någon av oss, att detta väntade ett par månader senare.

streeeeeeeeeeeeeessssssssssss.
men nu har jag skickat mina bilder i alla fall. fruktansvärt skönt.
redigerade två bilder "i onödan" som jag mitt i allt kom på inte ska in förrän till måndagens tidning. smart ida.

träffade på min gamla älskade svenskalärare marie från gymnasiet. vi pratade kort om vad jag gör och vart jag ska ta vägen. jag gillar det här. att befinna mig nära människor jag har koppling till. som man råkar springa på. kanske. hips vips. samtidigt som jag kan känna, när jag är i till exempel stockholm eller någon annan större stad, att gud så skönt det är att bara vara. jag själv. ensam.

jag märker att jag i dessa situationer har lätt för att sväva i väg i tankarna. men jag hejdar mig innan det gått för långt, för jag har ett samtal att ringa (lina) och en artist att plåta (thåström) inom en timme. typ. så hejdå!

hahaha
nyss skulle jag gå in genom "vanliga" entrén så jag tränger mig lite å går med raska steg. så stoppar en karl mig. och säger att "nej nej nej, inga systemkameror här" och jag säger "eh, jag jobbar på en tidning" och så kommer en coolare vakt än han den första (som bara var nån slags pappa med väst på sig), och säger "men du, hon har pressackreditering" och så får jag fortsätta. gud. vilka ena det finns.

nä. alltså så farligt var det absolut inte.

nu ska jag plåta alan haynes.

sen är det vila ett tag innan thåström 00:00. det går finfint!

återseende

ååååååh.
nyss när jag gick ut från pressrummet frågade en vakt mig "behöver du folk?" och jag svarade lite förvirrat "njaaee faktiskt inte" (som fotograf brukar man ju kanske behova folk). och sen stannade jag. framför honom.
-men du, vad heter du för något?
-kim? (han verkar inte fatta).
-ja men har inte du varit typ... elevassistent förut?
-jooo... (fattar fortfarande inte).
(jag är vid det här laget jätteglad. vilket han ännu mindre förstår).
-men det är ju jag! du kallade mig alltid idag! (ni vet, ida - idag)

aaahh och sen småpratar vi en liten stund och säger saker som jaha så du har blivit det där och var jobbar du och det var fan i mig inte igår vad roligt att se dig och blablabla.
hur som helst, kim var elevassistent åt en kille i min klass å han retade mig alltid och kallade mig idag, vilket jag avskydde. typ. egentligen inte på riktigt. tror jag, såhär i efterhand. men jag hoppas ändå han fick lite dåligt samvete. liiite. om inte, VAR ÄR DITT HJÄRTA MAN?!?!?

hur som helst var det ett fint litet möte.

förändring

då var man alltså igång. nyklippt å klar.
jag lovar, ingen kommer se någon förändring. det är bara jag som känner det.
bra bra bra. det är så roligt att klippa sig hos ariana. vi ses en gång i halvåret typ å har alltid helt nya saker att uppdatera varandra om.

nu ska jag fortsätta jobba här.
ska åka cheva van hem till boden inatt med petrus å co. skönt!
har hittat ett par skor jag eventuellt ska inhandla. öh. bd-pop-scenen var det ja.

jösses vad trött jag är.
vaknade kring fyra inatt å fixade en biljett till mamma. känner mig av någon anledning världsvan.
hur som helst var det roligt att jobba igår. det gick bra, trots att jag plågades av en timme med ett coverband (som för att vara ett coverband var rätt bra, men som i det stora hela var dåliga) som spelade typiska rix fm-låtar av beyoncé, katy perry och... öh... ja, några artister jag inte kan namnen på. vilket har sin naturliga anledning. men sen kollade jag in bland andra mattias alkberg, det var ju skoj. lite sådär lule-kreddigt. inget fel med det. dom är duktiga.

hur som helst. anledningen till att jag är trött är att jag valde att åka in till redaktionen och fixa med lite viktiga papper. skulle nog inte hinna det i eftermiddag så det var lika bra. har försökt somna om i en halvtimme sedan dess men det gick inget vidare.

vad dagen har att bjuda på? hm. ska boka klipptid, förhoppningsvis till imorgon. sova. gå på stan om jag hinner. äta. och så jobba då, förstås.

johan

insåg just hur mycket (okej, jag insåg inte det just, men det kändes bra att börja detta inlägg på det sättet) jag uppskattar johan läckström, 22 år från uddevalla. ibland förstår jag inte hur du väljer att vara min vän efter alla tokigheter som jag sagt, skrivit och gjort. men tack! hur som helst. du är grrrym!

kalas

kalaset är roligt.
på lördag ska jag plåta intervjubild på bob hund. fattar ni?!?! haha. mina ungdomsidoler. jag är lite nervös. men det ska nog gå bra. ska bara hitta någon schysst miljö.

så vill jag att det alltid ska stå ju.



nu ska jag sova en stund, sluta tycka synd om mig och min släkt å istället peppa inför min sista jobb-helg! totalt fem arbetsdagar kvar för denna sommar.tråkigt, men ack så sant. tiden har ju bara svischat förbi och viktigast av allt; var i allsin dar är solen?! jag menar den v a r m a solen alltså.

pratade med sean igår, de har över 40 grader och det har hållit i sig i fleraflera dagar. avis.
hur som helst! lägenheten jag ska bo i när jag åker dit har de redan flyttat in i. känns super. jag har varit i det huset flera gånger, eftersom scotts föräldrar bor där. tydligen har vi sjuuuuk utsikt, från 31:a våningen, näst högst upp. känns helt okej om jag säger så.

tillfälligheter

en av de bästa sakerna i livet enligt mig, är alla de tillfälligheter och sammanträffanden och slumpar vi utsätts för. dagligen. att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. eller på fel ställe vid totalt fel tidpunkt, men som sedan i slutändan visar sig vara rätt ändå. kanske. det är märkligt det där. men fascinerande och otroligt fint.

idag när jag var ute och fotade lite, klev jag i gräset med mina sandaler. jag kände något krypa vid mina tår, men ides inte bry mig just vid tillfället. när jag klivit ut från gräset tittar jag mellan tårna och ser ett huvud sticka fram från ett lite större kryp. äsch. tar av mig skorna och ser att det bara var en halv kropp. andra halvan har fastnat under min stortå. stackare. det krypet var ju precis vid fel ställe vid totalt fel tidpunkt.

men när jag och sanna klev in på hostelet i istanbul, sista natten vi var där, och jag träffade DIG, kan jag bara konstatera att det var rätt. varje tillfällighet, slump och sammanträffande, var meningen. och eftersom det var meningen, är det enligt mig, också rätt.
ibland har jag varit med om något snarlikt* förut. och verkligen försökt få det att kännas rätt också. men det har inte gått. och då är det inte rätt heller. vilket tiden även utvisat.

men när något känns så som det gör nu, måste man ta vara på det. även om det innebär att flytta och välja bort, ta andra vägar än man först tänkt och att utmana sig själv.

jag tycker det känns fantastiskt. mitt liv är fantastiskt (trots de tråkigheter som präglat de senaste dagarna). jag tar vara på varje del av det som jag tilldelats och det, det är inte naivt det minsta.

* tja... jag kan egentligen inte säga att jag varit med om något liknande förut. det har jag inte. verkligen verkligen inte. men jag har inbillat mig det. men att likna det vid det som nu är på gång, är världens överdrift.

nu börjar vi rulla, vilken minut som helst. ses i luleå då.

orättvist, men också livets gång

jaha, och varför är det just MIN morfar som snart ska dö?
idag när jag var där ensam och hälsade på, frågade jag sköterskan om det blivit något bättre. då svarade hon att det är oförändrat. och då slog det mig. det kommer inte att bli bättre. han blir inte friskare eller piggare, utan tvärtom. hela tiden.

jag hade i alla fall ett fint litet avsked. det var nästan som att jag aldrig ville gå därifrån. och det bästa av allt, var att han kände igen mig. han visste att det var jag som var där och sa farväl. lilla morfar.

nu går snart tåget mot luleå. känns både och att åka hem. jag trivs väldigt bra här och det är skönt och avkopplande. samtidigt har jag ganska mycket att stå i hemma, i och med ansökningen till arbetstillståndet. dessutom är det ju extra "tungt" att vara här nu eftersom det är som det är.

ikväll väntar jobb på luleåkalaset.

52 kr. äsch.
helt okej. ändå.
dock inte som mammas tur- och returresa för 3 kr...

600

det var väl ändå själva den!
ingen av biljetterna på tradera är särskilt billiga. eller. hyfsat. om man jämför med ordinarie priser. får se om jag lyckas vinna en. rutinerad som jag är har jag mina knep.

är himlarns trött just nu men sitter här med ögonen uppspärrade för att inte på något sätt lyckas somna. eh. japp. ett av mina knep, ja. haha.

var förbi jennie och mattis ikväll å plåtade lite. deras minsting lova är ju sååå gudomligt söt. är bara tvungen att lägga in en bild på henne här som jag gillade extra mycket. och, en bild på mig och henne. det ser jätteroligt ut, med mina händer. snacka om att inte kunna hålla i en bäbis.



nu börjar jag bli trött, ska snart krypa ner bredvid mormor.
förresten, blev bjuden på rökt harr (var det harr?) ikväll. sjukt sjukt gott. ska få ta med mig en firre hem också, då blir magen glad.

nu är jag och mormor hemkomna från lasarett-besök och handling på coop.
idag var det värre med morfar. det var svårt att få kontakt och han ville inte ha någon kram av mig. jag vet inte om det har att göra med att han inte känner igen mig, eller tycker det är jobbigt att man ser honom så sjuk. hans blick är tom och uttryckslös. hur som helst är det fruktansvärt att se honom så. åh.



vi har i alla fall ätit jordgubbar med socker och grädde. ikväll ska jag träffa jennie och lova och fota dom lite grand. så söta är dom båda.
sen blir det att ställa klockan på fyra inatt, biljetten jag ska köpa på tradera går ut kring halv fem tror jag det var...

nu ska jag gå ut på stan och fotografera litegrand.



sen idag ska jag och mormor åka till lassa tillsammans.

åh.

vad svårt det är.
mitt under kvällsfikat säger denna vackra människa med åldrade händer och alldeles vitt hår och en hörapparat med rosa strasstenar, att hon ska inte grina. hon ska inte inte grina. men så säger jag att det ska man visst göra. det är ingen idé att hålla inne med sådant som egentligen måste ut.
och så pratade vi om att se saker från den ljusa sidan och fokusera på alla de fina stunder man trots allt har fått ha.
men såklart börjar jag också gråta. de där människorna man sett upp till för deras kunskap, kärlek och sätt att ta sig förbi hemskheter förut, har nu förvandlats till svaga och hjälplösa ena i denna kamp mot ålderdomen och dess följder.
jag ska försöka vara stark och hjälpa och stötta, men samtidigt är det svårt.

jag vill ju bara att allt ska vara bra. att vi alla ska få må bra.
för vi är så himla himla fina, särskilt om vi får vara tillsammans och sprida våran glädje till varandra.

två original

missa inte en studie i brott ikväll på tvåan! hitchcocks gamla goding och en av mina favoritfilmer. vertigo kallas den också. som originaltitel. 22:30!

dags att koka gröt och äta en smörgås nu.
innan jag föräter mig på werther´s original med någon slags sjukt god fyllning. typiskt mormor att köpa såna där go-saker.

nu sitter jag hos min granna mormor. vi tittar på allsång på skansen. hon har på sig en sån söt liten blus och en knallrosa kjol med ett vitt läderbälte i midjan. så himla himla gullig är hon.

tidigare var jag förbi hos morfar tillsammans med min kusin jennie. hela tiden har jag fått höra att han inte är sig lik och alla de där sakerna. men att det skulle kännas så som det gjorde när jag klev in där på rummet på sjukhuset trodde jag aldrig.
jag tror inte mina ögon var "normala" en enda stund. men han kände igen mig, det kändes så himla bra. och han sa mitt namn, nästan i alla fall. älskade morfar.
och så försökte han sätta sig upp för att få en kram. och sen kramade han min hand. åååååååååh. det är så svårt att förklara. men det var hur fint som helst.
han är så liten nu, äter ingenting, bara ligger där i fosterställning och tittar eller sover.

han har ju alltid varit morfar för mig. men jag har kanske inte riktigt tänkt att jag skulle reagera såhär. såhär starkt. men så fort jag tänker på att hans tid rinner ut blir jag alldeles tårögd.

jag skulle bara vilja bli kallad lill-pigan en enda gång till.

inatt ska jag sova på hans plats bredvid mormor. tusan va stark man ska vara för att klara av något sånt här. bästa mormor.

en fin sak som hände här på tåget var att lokföraren ropade ut i högtalarna dels att man kunde se sveriges högsta berg kebnekaise långt där borta till vänster och att vi befann oss på den högsta punkten i sverige där man kör tåg. sånt gillar jag. när de tar sig lite tid. egentligen skulle det få vara ännu mer sånt på tåg. tänk någon som berättar några små anekdoter kring olika platser som man passerar.

allmänheter

känner mig otroligt stolt att jag har en total främling som valt att följa min blogg.

idag hade jag halv dag på jobbet. fick sluta kring tolv för att jag skulle med tåget upp till kiruna. var himla stressigt där i slutet, men det gick bra. jag stressar alltid i onödan dessutom. men om jag inte stressar så kanske jag inte kommer iväg och det vore både dumt och dåligt.

hm.

ska bli himla mysigt att träffa släkten igen i alla fall. och sötnosen lova, som jag än så länge bara fått se på bild. hon är 5-6 månader gammal och hur söt som helst.
hade även tänkt hinna fota mormor och morfar lite, om de inte har något emot det. vi får se. och justja, fota lite i själva stan. i kiruna. om jag hinner. jag är ju bara i kiruna ikväll, imorgon och på förmiddagen på torsdag.

sen drar luleåkalaset igång! som tur är, jobbar petra också kväll på torsdag och fredag så jag får lite avbytning denna gång. men nu ska jag inte pladdra på om detta.

tydligen finns det trådlöst internet som är gratis att nyttja på detta tåg, men jag lyckades inte komma ut på det så jag kör med min trogne kumpan telia. fina rosa mobila bredband.

här kommer love antell.

bilder i något slags överflöd

jag veeet att det ser jättefult ut men jag tyckte det var för tjorvigt att fixa till det bättre.

ska cykla till pappa nu, sen hem hit igen, ta en låååång dusch å tvätta håret. ska göra en inpackning också, mitt hår känns inte riktigt bra. måste klippa det snarast, men har inte riktigt haft tid att boka klipptid.

sen ska jag sitta vid datorn nån stackars timme och förhoppningsvis prata med sean. hoppas på det i alla fall. supermycket.

imorgon klockan tolv åker jag till kiruna. känns skönt att ha den biljetten bokad.

en ganska lugn dag idag, vilket faktiskt är välbehövligt efter helgens jobbande. har hunnit fixa med att fixa mycket av det som ska med till ansökningen och göra en välfylld att-göra-lista.
aldrig tar det väl slut?

ikväll ska jag banne mig ut å träna! har något gnagande inom mig som behöver komma ut, tror jag. det känns lite så, vilket är ganska frustrerande. vad är det för något?

klockan var nyss 11:11. jag var så upptagen med att hinna få en bild på det, att jag glömde bort att önska. kanske behöver jag inte önska. jag har mycket utav det som jag önskar mig, så hade jag önskat hade jag gjort någonting för någon annan. morfar i detta fall. lilla morfar.

jaja. här är bilden i alla fall. iso 6400. hahaha.



jag vet egentligen inte varför jag la upp den där bilden. den är för liten för att ens se att det står 11:11 och sen är den ful också. äsch, spela roll. i eftermiddagen ska jag lägga upp bilderna på love som inte kom med i tidningen. jaaaaaaaa, jag är lite bitter, ok?!

missnöje

meeeeeeeeeeeeeeeen åååååååååååååååååh.
det är inte ofta jag tycker redigerarna gör ett dåligt jobb. verkligen inte. och när jag väl tycker det brukar jag hålla det för mig själv.
men när jag kollade i dagens tidning? ja, vad säger man. jag skickade in tre bra bilder på love antell. som jag fotat efter intervjun. och vilket foto bildsätter de artikeln med? jo, en konsert-bild från förra helgen, dvs trästocksfestivalen. vad är grejen? jag som var asnöjd med mina bilder, fick inte ens visa dom i tidningen.

skrev till och med i mailet vilken bild jag ville att de skulle välja.

dumt. jag tycker faktiskt det. vi fotografer får ju ännu mindre utrymme nu i tidningen än förut, eftersom de gjort om hela tidningen och storleken.

nu är alla bilder skickade, både till papperstidningen och webben. skönt känns det. nu ska jag bara ta det lugnt. andas och få i mig lite friskluft. måste ju nästan börja ladda inför luleåkalaset också. skönt med något lite mer på "hemmaplan".

ska nog åka på en blixtvisit till kiruna också. morfar har blivit inlagd på lassa igen och det känns, sorgligt nog, som att detta blir sista gången jag träffar honom. hur förhåller man sig till något sådant? egentligen?
jag hade tänkt åka dit i slutet på augusti också, innan tjejmilen och kanada-flytten. det ska jag göra om han orkar tills dess. HÅLL UT!

aaoooohh nu har jag vaknat efter en typ åtta timmars sömn på min brors golv.
jag tyckte faktiskt lite synd om mig inatt. inte för att jag låg på en filt på golvet. det är rätt lugnt. men jag fick hela tiden göra övervägningen sova på golvet och ha filten över mig eller sova på filten å inte ha något särskilt på mig och då istället hålla på att frysa ihjäl. det blev något slags mellanting (ja, jag ÄR ju smart ändå) och jag intalar mig själv att jag hade kunnat frysa ännu mer och det hade kunnat vara hårdare på golvet.

hur som helst. jag lever och mår bra.
jag ska in till redaktionen och lämna igen bilen, sen sätta mig på en gobuss och åka hem till boden. gör ut bilderna därifrån å mailar istället. vill vara i en inspirerande miljö och jobbet känns faktiskt inte riktigt så just nu. men det har inte att göra med att det är tråkigt, det är snarare mer att jag längtar efter mamma. bara.

gud det här är döden.
stora skålar fulla med godis och chips och ostkrokar. vilken dricka man vill.

om det går att motstå? när man är stressad å trött å uttråkad?
eh.

nä.

men jag har även haffat en banan till hemresan. ska även be att få en cola till sent ikväll. dom innehåller väl koffein?

nyss höll plura upp dörren åt mig när jag kom gåendes med världens tyngsta kameraväska och dator. vilken gentleman, tänkte jag, och sa tack!
jag tycker det är roligt att det finns regler här på efterfesterna att man varken får fota eller blogga från festerna. hahaha.

jag ska då inte gå på någon efterfest inte.
det hade kanske varit roligt, men samtidigt har jag ingeningen ork alls.

förresten, love frågade när artikeln/intervjun med honom skulle hamna i tidningen. nästan lite som att han var nyfiken på att se texten och bilderna. mest bilderna tänker jag. ha. nä. jag kanske ska skicka han en tidning? det vore fint.

en till grej som var bra.
under intervjun pratade han mycket om att han gillar saker som inte är så självklara då han skriver texter. han jämförde det med lars winnerbäcks måla-på-näsan* textrad "Den vinner som är trägen" och sen kom han inte på fortsättningen. han tittade frågandes på mig och jonas.

innan vi skiljdes åt sa jag "du förresten, fortsättningen på lars winnerbäck-låten går 'den förlorar som ger upp'".

*äsch jag känner att jag tappar bort mig själv i förklaringen av detta. men äh. ni förstår nog på något sätt ändå. poängen (ja! jag är sämst på poänger!) var ändå att jag berättade fortsättningen för att jag kom på den.

irritationer

aj, jag håller på att gå under för det gör så ont i magen.
men sånt är livet!
ikväll är sista konserten som jag ska fota klockan 01:00, så kring halv två siktar jag på att sitta i bilen påväg mot luleå igen. ska ladda upp med banan å energidryck så jag klarar att fokusera. något säger mig att jag kommer vara ganska så trött?
på schemat står euskefeurat, erik hassle, rekyl, lena och orup, promoe, eldkvarn och hardcore superstar. när man skriver upp det sådär låter det sjukt mycket. ikväll är schemat ganska tajt också, men det känns skönt att inget måste skickas iväg direkt. det kan jag pyssla med imorgon efter min välförtjänta sovmorgon.

vi konstaterade i alla fall igår att allt alltid går. det löser sig alltid på något jäkla vänster, och skönt är väl det?

ibland blir jag lite irriterad över dumma saker. en av dessa är de där "solglasögonen" utan glas men med en massa plastbitar tvärsöver. svårt att förklara, men ingen har väl undgått dessa. v a d ä r g r e j e n ?
sen blir jag irriterad på fotografer som sträcker upp kameran så högt dom kan och fotar på måfå (hej, jag vill faktiskt inte ha med din jäkla hand och kamera i mina bilder) och fotografer som plåtar med blixt (höj isot och förstör inte mina bilder en enda gång till). sen tycker jag även att man kan välja sina ögonblick. ska man pyssla med detta - gör det inte heeela tiden. och okej, jag plåtar kanske kring 200-250 bilder per konsert. bättre med för många än för få. men det betyder inte att jag matar hela hela tiden. jag tycker inte det är fotografi. inte på samma sätt i alla fall.

och äsch. nu ska jag ta några värktabletter så jag slipper ha ont. det är faktiskt olidligt denna gång.

melodi-klubb

åååh.
sommaren 2003. (var det nog?). kirunafestivalen. då såg jag melody club.
dansade längst fram med min bästa vän. hoppade på palace station. var totalt uppslukad av ögonblicket. ögonblicket som varade en timme. gång på gång. fick ett plektrum också och jag var lyckligast i världen.
tittade även på mc när jag var på hultsfred samma sommar. det var fullt på hawaii. alla hoppade. marken skakade, jag lovar. det var riktigt fint.

nyss plåtade jag samma band. fem år senare. ännu närmre scenen var jag och jösses, jag tycker de är grymma! fruktansvärt roliga att fota och musiken är fortfarande ösig, poppig å glad. så skönt opretantiöst i denna pretantiösa musik-skapande värld.

plåtade de tre första låtarna.
funderar på att gå tillbaka och se klart eller bara sitta vid datorn. blir nog faktiskt det sistnämnda. jag är slut i kropp å huvve å ögon.

det går bra

fyyyy va bra det känns.
satt med under intervjun som jonas gjorde med love antell (florence valentin) å det va en bra intervju. intressant. mitt i allt svävade jag iväg i mina egna tankar, relaterade det han berättade angående låtskriveri till hur jag tänker kring fotografi. tillvägagångssätt och hur idéer kommer till. fint.
sen fotograferade jag. han var världens bästa. hade hur mycket tid som helst, var intresserad å ganska lyhörd ändå. på gott humör. bilderna blev riktigt bra tycker jag. jag är nöjdnöjdnöjd. jätteroligt också att joni och jonas också tyckte att det blev riktigt bra.

visar bilderna på måndag då de varit i tryck.

kvällens schema: veronica maggio, a camp, hammerfall å melody club. det enda som hinns in i tidningen till imorgon är maggio, så det känns bra. hyfsat lugnt. eller. egentligen inte. lär fota henne en kvart. sen ska jag till pressrummet å redigera å skicka vilket alltid tar en herrans massa tid av någon konstig anledning och sen börjar a camp direkt på det. men det har alltid gått förut och lär göra det denna gången också.

såhär festlig va jag igår.
idag verkar det som regn och blåst. perfekt, eller hur?!

förresten, igår i presscentret som var på stadshotellet (antar jag?) i piteå kom det in många ungdomar som antingen sa att någon slitit av dem bandet (då fick de ett nytt) och en kom å sa att han tappat bort sin biljett, men hade kvar kvittot, osv osv. OK de kan ha talat sanning, men samtidigt tror jag det är många som utnyttjar systemet vilket jag tycker är synd.

herrejösses.
NU är jag klar med redigeringen. 03:51. sjukt.
jag måste verkligen krypa till kojs nu. annars dör jag väl.
men en bra sak: jag ska få bo på hotell på fredag och lördag i piteå. lyx!
nu är äppeljuicen uppdrucken och jag ska borsta tänderna.

pratade med johan på skype medan jag redigerade bilderna. det va fint.

antingen eller

trött å hungrig. tusan va skönt det ska bli att krypa ner i en säng snart.
har fått bra bilder. känner mig nöjd. glad. men ett himla stort vemod också.

okej. såhär är det.
de val jag har gjort, och de jag gör i mitt liv, de är jag stolt och nöjd över. de tillfredsställer de behov jag har och hela alltihopet inspirerar mig.
men.
samtidigt som jag är lycklig, gör jag någon annan olycklig. inte på det sättet att denna person inte unnar mig lycka, tvärtom. men denna fina fina människa älskar mig så innerligt mycket att de val jag gör inte gör någonting annat än att såra.
va tusan gör man? ja, vad gör jag?
det är så svårt.
jag vill vara snäll, vara tillags, ödmjuk, omtänksam, varm. alla de egenskaper som jag ändå tycker att jag innehar. måste sätta mina behov åt sidan och fokusera på att inte göra andra ledsna. men, hur låter det egentligen? hur rätt är det? ääähhh. jag ska fundera på detta på hemresan.

ikväll har jag varit duktig.

DUKTIG.

hann se i princip hela olle nyman, helt galet bra. sen vidare till maskinen som också är rätt schyssta ändå. blev roliga bilder så det känns kul. och snart väntar laleh och en supersnabbis på DLK sen är jag redo att åka till luleå igen. pax inte köra!

känns som att gud gör allt annat än att strö salt i såren på mig.
minns ni trästock, förra helgen? då det racklade med bilen och jag inte hann recensera florence valentin å bara se halva konserten?
imorgon ska jag i alla fall ta en intervjubild på honom. dvs träffa honom! okej, det är inte lika stort som då jag träffade håkan hellström. men ganska roligt. ganska passande. ganska mycket som att jag gjort mig förtjänt av det också.

okej. snart åker vi iväg.
totalt ska jag plåta 18 band. på något sätt känns det... omöjligt.
men samtidigt är det hyfsat okej med spel mellan akterna, så det borde vara väldigt möjligt.

bara två band ska in i tidningen till imorgon. samma på fredag till lördagstidningen.

andas i fyrkant, eller hur var det nu?

pdol

om ett tag ska jag ta bussen till luleå, börjar jobba klockan fem men det finns alltid saker att fixa med sådär innan. ladda batterier, tanka över gamla bilder till datorn, packa bilen... tanka bilen kanske? ska trippelkolla så att det inte blir fel bränsle.

ska bli riktigt roligt ikväll. har dock ingen aning om vad jag ska fotografera, men det lär jag ju få veta när jag kommer in på redaktionen.

på min önskelista står (inte nödvändigtvis för att de är bra, men blir säkert bra på bild. jaaaja, måns ser bra ut, jag erkänner): laleh, maskinen, olle nyman och måns zelmerlöv.

fredag och lördag har också mycket bra att bjuda på; veronica maggio, melody club, timbuktu och damn! och florence valentin.

eller, mycket? knappast.

rätt

shivers
shivers
shivers

jag skickade sean ett paket förr-förra veckan innehållande mina favorit-surisar från sverige, nyponsoppa (för det finns tydligen inte där) och slotts senap. plus tre foton på mig från när jag var liten och och ett brev då, såklart.

jag vet att det kan vara svårt för somliga att förstå hur jag väljer att flytta till ett land så långt ifrån mitt egna land och familj, mina vänner och allt som hör därtill.

men.
jag bara måste göra det. det finns ingenting som känns mer rätt. ingenting som talar emot det här längre.

"i could never love anything anywhere or anyone as much as i love you. thank you for the gifts, the items were fantastic, but the emotions in my body were unforgetably beautiful. i just stared at the pictures until tears rolled from my eyes. i can't understand or explain why. but in the similarities and transformations of your evolution i see you so clearly and honestly. i know your kindness and curiosity and brilliance as i have witnessed it before my eyes. but your photos begin to expose why. i can see the questions in your eyes, you absorbing the light and wonder of the world, i can see your passion to feel, to know the truth, to fight, and i could see you in the comfort of your blankets and family and safety. those pictures bring me a new dimension to beauty, a new reason to love this crazy wilderness life. i want to say thank you to you as a child for sharing her future with me. and i want to thank you in this moment for teaching me what love is."

aaahh varför har jag på tvn? på trean? DENNA TID?! enbart en herrans massa sheer cover och heidi klum och super pilates program.

och svininfluensa-vaccinet når sverige i slutet av september, då jag redan befunnit mig i kanada en månad och suttit i tre karantäner men tillslut dött av alltihopet.

just därför ska jag ta vara på den här dagen.
börja med att läsa ett sms jag just fick, sen köra lite styrkeprogram här hemma och klockan tolv ska jag bjuda pappa på lunch på norrigården.

nyss var jag ut på prommis med mamma. hon brukar ibland vilja att vi ska gå ut och fota lite, så hon får bilder till sin blogg. är inte det lite gulligt? hur som helst är det bara bra, för då håller jag igång med fotograferandet även då jag inte jobbar. ibland kan ju inspirationen dala lite, men jag tycker ändå jag fick ett par fina bilder.




jag lämnade minsann telefonen hemma, men mamma befann sig i den där positionen till stor del under våran fotopromenad. vilken en.

och förresten, visst är det nästan som att man vill bli 60+ och ha likadan träningsoverall som ens respektive? för att visa att man hör ihop. fint!