jag ar brand. hahaha.
men det ar fantastiskt.
superdupervader.

och jag mar forjakla fint!

dag 3 (redan!)

allt ar bara bra har borta.
min reseadapter fungerade minsann inte. eller. min svenska kontakt passade inte i den. jattejattekonstigt. det var sakert bara for att jag tog den billigaste.

nyss har vi atit frukost och supergoda muffins.
dags att fa lite sol pa sig. det ar hogsommarvarme!

när jag kom hit var klockan kring... ett. så vi for hem till sean och lämnade alla grejer, packade väskan å åkte direkt till en jättefin strand lite utanför själva stan. det fanns också utedass där, och det var lite roligt. för utedass i sverige är ju liksom.. ett hål. bara. men här var det toaletter som man spolade, fast inuti små trähus. hur som helst låg solen på hela eftermiddagen och vi stannade i ungefär sex timmar åtminstone. jättejätteskönt. nu är klockan kvart över sex på morgonen i sverige, men kring tio på kvällen här i vancouver. knäppt.
ska skriva lite mail nu å skicka iväg till alla där hemma.

puss från vancouver

JAG ÄR FRAMME!!!
herregud.
jag tycker såååå synd om er alla där hemma som inte får uppleva detta.

hade jag haft råd hade jag tagit hit er alla.

imorgon åker jag till kanada.
herregud.
det finns några här i sverige som jag kommer sakna galet galet mycket.

måste bara också skriva att izabelle nordfjell är en grym tjaaj.
och. elin rutström. ha så roligt på festivalen å ta det bara lugnt!
lina. lina ursula sandberg. så fruktansvärt fin och värd.
jimmy. jag säger bara OM, om om om, du säger okej.
ola. bäst.
familjen. PUUUUUSSSSSSS Å KRRRAAAAAMMMM.

men. jag kommer ju snart hem. hallå. jag ska bara resa bort en sväng.

nu är det slut

nu är det väl på tiden att jag andas ut. nu är provdagarna bortgjorda. det enda jag kan göra nu är att hoppas. blir det så blir det, å blir det inte så... blir det inte. helt enkelt.
läste just ett mail jag fått av anna von brömssen. det var fint. fin avslutning på en fin kväll.

just nu flyger en fluga omkring i mitt rum.

imorgon blir en bra dag. å bra kväll!

nu skriver jag på en recension som ska in imorgon. plus alla bilder. tänkte bara säga att ingen av de bilder jag lägger upp här använder jag vid uppgifterna. ok? bra.
jag hade intervjun idag. klockan 11. turnummer! men. äsch. jag vet inte. det är så svårt att veta. ibland kan man ju känna i magen när någonting känns bra eller tvärtom. men jag känner inte så mycket. jag har inte haft tid att känna. jag vet bara att det inte känns superdåligt, men inte heller superbra. och det som är där mitt emellan är inte direkt var jag vill vara. nu ska jag fortsätta recensera.

2 av 3

1 av 3

dag 1 avklarad. jag berättar inte så mycket nu. jag gör det senare istället. måste fortsätta fokusera och typ... andas.

dags att sova snart.

slänger upp några bilder jag tog ikväll när jag var runt å kollade läget här på ön. det är fantastiskt vackert här.




(stackars lilla fågel)

break a leg

framme i huvudstaden om ungefär 20 minuter.
ååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
pirrigt.

men nu ska jag inte skriva på ett tag. det gör mig ofokuserad.

fick just veta att izabelle (som också ska på provdagar med mig) har platsen bredvid mig ner till stockholm.
fantastiskt!

åh :)
hittade detta i min matsäckspåse.

dra ert strå till min stack

okej!

håll tummarna för mig nu!

ni som planerat att göra en woodoo-docka av mig, snälla, vänta tills onsdag eftermiddag.

jag skriver mer från tåget.

puss på mamma

ready

jag måste bara citera min mamma, från hennes blogg. jag tycker det är så fint skrivet.

"I morgon åker mitt hjärtans kär vidare i livet. Så gärna vill jag att hon stannar hos mig, så gärna vill jag att hon lämnar mig. Tack någon för att hon fått kraft och mod till det. Det är mormor-Hilma-go i min tjej."

allt är färdigt inför avresan imorgon. förutom en kamera jag glömt hemma. dianan. den ska banne mig med. jag har fått för mig att det finns massor av billig 120-film i kanada. hm.
jag måste även komma ihåg att köpa en adapter! på claes ohlsson. GLÖM EJ. glöm ej glöm ej glöm ej.

mitt låttips till er alla är en låt jag håller så mycket mycket kär: iron and wine - flightless bird, american mouth

pirrigt

(om för mycket pirr i magen kunde döda, hade jag varit död för länge sen)

i eftermiddag såg jag och mamma på "maria larssons eviga ögonblick". jag tycker den var fin. speciell och fin och lugn och hemsk på samma gång. hur som helst peppade den hela mig inför söndagen. och måndagen, tisdagen och onsdagen. det bästa är på ingång, men samtidigt något av det värsta också. hela jag och allt jag tycker att jag kan, sätts på prov.

ÄNTLIGEN! kan jag bara säga.

färdigpackad

nu har jag och all min packning tagit oss från ringvägen till kommendörsgatan.
imorgon beger vi oss till tågstationen. tåget går mot stockholm...

det allra sista nu

vad i allsin dar...
detta måste jag göra nu: fara förbi mammas jobb å kopiera, hämta ut min hårddisk, ringa ett par samtal, packa klart och handla saker inför resan. det är inte särskilt mycket saker jag har att göra, det är bara det att jag har svårt att komma till skott.

men nu så.

på med skorna å upp på hojen.

koppla av å koppla på

försöker jag ingenting, blir det ingenting
försöker jag mycket, blir det för mycket, vilket resulterar i att det inte blir någonting alls

ett dilemma.

jag ska fokusera på provdagarna nu.
nu nu NU.
men hur lätt är det? HUR lätt är det? fan om jag sumpar det här. jag kommer aldrig förlåta mig själv. fokusera ida. gör det bara.

imorgon

men åh så börjar den där yesterday med beatles igen. den är ju bra och så, visst, men jag blir jättesorgsen av den. aaaaaahhhhhh BYTBYTBYT!

en fantastisk dag på ingång

alltså den där bill withers.
sicken karl.

"When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you, and the world's alright with me
Just one look at you, and I know it's gonna be
A lovely day, lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
A lovely day, lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you, and the world's alright with me
Just one look at you, and I know it's gonna be
A lovely day, lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
A lovely day, lovely day, lovely day, lovely day, lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day, lovely day"

en av mina favoritsaker här i världen, är att vakna på morgonen, av ljuset. något sånär utvilad. att sätta sig upp, veckla upp persiennerna lite grand. inse att solen skiner ännu en dag. att öppna sina ögon så mycket det bara går, låta solens förmiddags-strålar träffa ens ögon så att pupillerna drar ihop sig till små svarta prickar. för att sedan blunda och tänka att det här, det här blir minsann en fantastisk dag.

att komma en bit från huvudämnet

jag gillar på något sätt att vara uppe tidigt. det är för det mesta tyst. det är ljust (den här delen av året i alla fall). och för att inte tala om fågelkvittret. fast, de kanske kvittrar jämt och ständigt, det har jag inte tänkt på. men om de gör det, kan jag tänka mig att de överröstas av allt annat dagligt ljud. vilket är dåligt.
öh.
klockan är alltså 07:00 nu. på pricken.
det tycker jag känns helt ok.
jag ska slå på en tvättmaskin alldeles snart.

FOTOBLOGGEN VAR ÄR DU?!??! detta var ju tänkt som en fotoblogg. en gång där i tiden. alternativt en blogg som handlade till större delen om fotografi.
nu känns det mer som en blogg för någon som just fött sitt andra barn och är less på livet.
jag har inte fött ett endaste barn och är allt annat än trött på livet. jaha. hur ska jag vända detta?

FREDAG IMORGON!!!!! FEEEEEST!!!!!!! eehhhh (går lite dåligt va...fotoblogg var det)... CAAAAAAAAANON!!!!!! WOOOOHOOOOOOOOOOOOHHAAA!!!!!!!!!!!!!

packlista nr 1

okej, nu vet jag lite mer.

lyssnar på iron & wine.

här är min packlista, so far:

tre par byxor (två jeans å ett par svarta. fast varje gång jag tänker igenom detta känns det som att tre par är alldeles för få)
tre klänningar (en blommig, en vit-blå-randig och en ljusblå. eller en naturvit. eller den vit-rosa-randiga skjortklänningen)
tre kjolar (en blommig, en i jeans och en svart)
en herrans massa tröjor och linnen
underkläder
svarta strumpbyxor
kamera + alla tillbehör
dator + alla tillbehör (kom ihåg nya lacie rugged! eller jag menar "lacki ragged")
några skor och även springskorna
träningskläder
mp3-spelaren
PASSET! (herregud, hur kunde det komma så långt ner på listan?)
flygbiljetten
papper och pennor
toagrejer å allt som hör därtill
en och annan tidning, men det köper jag nog på flyget

kom ihåg att jag ska på provdagarna just innan jag reser till kanada.
en herrans massa packning alltså. men ändå grymt skönt att komma iväg just efter provdagarna när all nervositet och spänningar släppt. förhoppningsvis. nej gud, jag kommer alltid in på dessa tankar, det är lite jobbigt. jag blir så pirrig.

sleepless in seattle

tydligen måste man göra en ESTA-ansökan om man ska åka till usa, om än så bara över dagen. inte särskilt jobbigt alls egentligen, det är bara det att man måste ha alla pass-siffror och allt därtill när man fyller i ansökan. och mitt pass är hos pappa. så det får bli senare ikväll då.

ja, vancouver ligger väldigt nära seattle.
SEATTLE! måste googla. jag vet nog nästan ingenting om seattle.
("jag vet nog nästan ingenting", hahaha, jag vet ingenting, okej?)

hands up

tidigare ikväll såg jag gamla gympa-roger köra lite härlig linedance (c c slide, nån som kommer ihåg?!) i elefantörat. hahaha.
nu lagar jag till lite sojakorv me bröd. inte illa va.

ansikten

jag måste säga att det kändes konstigt att utföra precis samma pass bodystep som jag gjort i sunne de senaste tre månaderna, här i boden. med bodenmänniskor. inte det att det var sämre här, för det var det inte, men bara konstigt.

påväg dit plåtade jag lite bilder.
världens sötaste tvillingpar bor i en villa på samma gata som mamma, så de fotade jag. plus någon slags missbrukare som jag aldrig tidigare sett här i boden. man har väl någorlunda koll på vilka som brukar "tina fram" såhär på vårkanten, men denne karl har jag aldrig sett förut.







många fotografer gillar att fotografera människor. jag gillar också det, såklart. har alltid tyckt om ansiktsuttryck och såna där speciella saker i ansiktet om är unikt för just den personen.

här kommer lite bilder från gårdagen.

ett fynd

nu ska jag och mina snabba löparben ut å springa i det pampiga skogsspåret pampas. de som gjort lumpen här i boden lär ju känna igen det.

idag har jag köpt en midjeväska på kupan.

livets väg väljer livet självt

jag gillar inte att jag skriver här, men samtidigt är det på något sätt skönt att göra det. det negativa är att jag antar att jag framstår som sjukt deppig och jättetragisk hela tiden. det är jag ju inte. jag är glad. över jättemånga saker.
men på något sätt, hur jag än gör, finns det någon jag alltid alltid sårar. jag vill verkligen inte det, men samtidigt måste jag se till mig själv och det som får mig att må bättre. jag vet inte. ibland känns allt uppenbart och det känns som att jag gör rätt, men lik förbaskat är det ändå fel. för någon annan.

ja, jag längtar också l i t e tillbaka till den tiden då allt var enkelt. det var antingen ja eller nej, bra eller dåligt, gott eller mindre gott, tråkigt eller roligt. men då var man samtidigt inte medveten om vad fantastiskt det är med kärlek. kärlek till en annan person. det är jag nu, och då blir konsekvenserna dessa. ibland. förlåt för livets gång. men som sagt; det är livets gång.

klyschor är till för att användas.

att hålla något för sig själv

godnatt du fine.
(mitt hjärta skriker "skriv det, skriiiiiiv det då!" men mitt förnuft som verkar totalt bortblåst dessa dagar, säger motsatsen.)

nu håller mina ögon på att dö.

konretisera dig, blogg!

nu äter jag banan å soygurt (hur gulligt låter inte det?!) med smak av vanilj å citron. åh soygurt.
jag börjar komma in i bloggandet igen. haha. jag är ju helt knäpp i huvudet. är det tänkt att varje inlägg ska vara intressant? alltså vad i allsin dar är meningen med min blogg? jag tror jag ska fundera på det ett tag.

två!

denna är från ett ställe jag gillade att vara på. ett möte med någon jag fann intressant och inspirerande, även om han betedde sig en aningen icke-okej stundtals.


jag fick vara en del av en bra fotouppgift. sånt gillar jag!

så.
jag klarade det! nu ska jag byta om till träningskläder.

(och nu började precis beatles-låten yesterday här på itunes. JIPPI. eh. BYT FORT SOM FAAAAN)

letar med spänning. eller nåt

innan jag ska iväg på gymmet (första dagen idag!) ska jag redigera en bild. en bild jag tycker om men som jag aldrig visat. detta kan bli svårt, för att:
1 jag ska leta upp en sån bild på jättekort tid
2 jag har mest troligt inte ens en sån bild
3 om jag nu mot förmodan har en sån bild, så är den definitivt inte på hårddisken här på datorn, utan på någon av de bärbara, som jag inte har tillgång till nu

men, jag ska göra mitt yttersta.

sammanträffanden när de är som bäst

jag bara måste berätta en sak som hände mig idag.
som vi alla vet vid det här laget, så älskarälskarälskar jag sammanträffanden av de olika slag.

i alla fall.
idag var jag och mamma på stan. mitt i allt, kommer jag och tänka på min gamla mellanstadielärare astrid och frågar mamma om hon sett henne på länge.
"nää, inte alls, flera år sedan" säger hon och jag säger att jag inte heller sett henne på länge. varpå mamma frågar "ja men var hade du tänkt se henne? i sunne?". hur som helst går jag sedan in på resia i boden och sen tar tankarna på astrid slut.

inne på åhléns säger mamma sedan "ida, titta".

JA! ASTRID STÅR MITT FRAMFÖR NÄSAN PÅ MIG!!!

hallå!

hur sjukt är inte detta? vad glad jag blir!

tillbaka på ruta 1*

nu är alla mina gamla inlägg tillbaka i denna nya blogg.
mitt försök till att bli en seriös blogg, eller en seriös fotoblogg, gick ju åt pipsvängen. så nu är gamla vanliga blogg-ida tillbaka. vilken tur man (ni) kan ha ibland. på en vanlig måndag.

om mindre än en vecka drar provdagarna på biskops-arnö igång. faaantastiskt.

* dagens pik: japp, dags att dra ner tempot och börja om på ruta 1. eller hur? det blir bra?

jag tror banne mig att jag hejar på azerbadjan. eller portugal!

egentligen ska man kanske ba vara glad över att man känner så pass mycket som man gör. det borde ju tyda på att man är ganska frisk. å att man låter sig själv känna.
det finns alldeles för många här i världen som går miste om fina fina känslor och tankar, bara för att de inte tillåter sig att komma nära någon eller något.

delete.

ikväll åker jag till stockholm.
det känns fint.