nu ska jag å mamma gå ut å äta, efter en hel dag med massa solande och fruktätande.
jag lyssnar sönder min jason mraz-cd. (förlåt fredric!). men han är bra.
måndag 29 juni 2009
såhär ser min pappa ut.
han är nöjd över sina tänder.
och över sina barn.
det var gulligt idag på lunchen. han blev lite högfärdig och rörd när han gav mig och fredric varsitt kuvert med pengar i, som examenspresent. gullepappa. han blev också rörd igårkväll när han såg mig komma gåendes med mina väskor där på flygplatsen. puss på han.
han är nöjd över sina tänder.
och över sina barn.
det var gulligt idag på lunchen. han blev lite högfärdig och rörd när han gav mig och fredric varsitt kuvert med pengar i, som examenspresent. gullepappa. han blev också rörd igårkväll när han såg mig komma gåendes med mina väskor där på flygplatsen. puss på han.
22:02
nyss var den gamle räven petrus förbi å pratade en sväng. det var roligt. han är ju som klämmig.
har många kära samtal att göra. men nu måste jag nog sova. jag är så otroligt trött. vilket känns skönt.
"sen i september, tänker hon åka tillbaka" sa just mamma till sin syster.
har många kära samtal att göra. men nu måste jag nog sova. jag är så otroligt trött. vilket känns skönt.
"sen i september, tänker hon åka tillbaka" sa just mamma till sin syster.
:(
jag är helt slut i huvudet. antar att jetlagen har med det hela att göra. jobbigt. jag får hålla ut till ikväll.
hur som helst var det urtrevligt i luleå, plus att jag köpte en klänning, linne, kavaj å ett hårband.
om en stund ska jag med mamma på gympa på kvarnängen. solen skiner för fullt så det ska bli skönt att röra på sig lite.
fick förresten veta att morfar har en tumör idag. åh...
hur som helst var det urtrevligt i luleå, plus att jag köpte en klänning, linne, kavaj å ett hårband.
om en stund ska jag med mamma på gympa på kvarnängen. solen skiner för fullt så det ska bli skönt att röra på sig lite.
fick förresten veta att morfar har en tumör idag. åh...
tisdag 23 juni 2009
idag var vi och tittade på två till lägenheter. den sista kommer de nog ta.
den är helt sjuk den med.
jag vet inte, men på något sätt känns det som världens lyxliv här i vancouver.
hittar jag något jag vill ha så får jag det (har iofs inte hittat något särskilt fint, men jag har å andra sidan inte prioriterat affärer så mycket). nära till hur många stränder som helst. fina stränder. havet liksom omger hela staden (okej, kanske inte på riktigt, men det känns så). vi äter ute varje dag. varje varje dag. det är nästan så att det känns lyxigt att laga mat hemma. alla seans vänner bor i nybyggda lägenheter, verkligen fina. vilket jag ser som lyx. men det är "vardag" här. och inom två veckor gör sean det också.
nåja.
nu är det dags att röra på sig. ikväll ska vi se no country for old men och äta pizza. jag bestämmer visst maten idag.
den är helt sjuk den med.
jag vet inte, men på något sätt känns det som världens lyxliv här i vancouver.
hittar jag något jag vill ha så får jag det (har iofs inte hittat något särskilt fint, men jag har å andra sidan inte prioriterat affärer så mycket). nära till hur många stränder som helst. fina stränder. havet liksom omger hela staden (okej, kanske inte på riktigt, men det känns så). vi äter ute varje dag. varje varje dag. det är nästan så att det känns lyxigt att laga mat hemma. alla seans vänner bor i nybyggda lägenheter, verkligen fina. vilket jag ser som lyx. men det är "vardag" här. och inom två veckor gör sean det också.
nåja.
nu är det dags att röra på sig. ikväll ska vi se no country for old men och äta pizza. jag bestämmer visst maten idag.
måndag 22 juni 2009
jag mailade just anna och joakim och skrev att jag inte kom in på skolan. det kändes tråkigt, för de har hjälpt mig så mycket.
ledsen att jag inte har så många bilder att visa här just nu. min inspiration är väldigt mycket upp och ner. när jag känner inspiration har jag oftast inte med mig min kamera. men det är helt okej. det viktiga för mig är att jag över huvud taget känner inspiration, inte att jag omformar det till fotografier.
det verkar dessutom bli regn här.
dumt.
ledsen att jag inte har så många bilder att visa här just nu. min inspiration är väldigt mycket upp och ner. när jag känner inspiration har jag oftast inte med mig min kamera. men det är helt okej. det viktiga för mig är att jag över huvud taget känner inspiration, inte att jag omformar det till fotografier.
det verkar dessutom bli regn här.
dumt.
lyx
okej.
jag och sean tittar på lämpliga lägenheter till han och scott och någon till.
scott accepterar ingenting som inte:
ligger riktigt centralt
har bubbelpool, gym och diverse andra lyxigheter som alltid medföljer de lägenheter vi tittar på
har sjukt stor balkong
har övrig "utrustning" dvs flera badrum, toppmodernt kök och fina sovrum
det är nästan skrattretande.
men som sagt. lycka sitter inte i pengar. det är därför han vill hitta ett ställe så fort som möjligt att flytta in i tillsammans med sina närmsta vänner. för har han inte sina vänner omkring är han rädd att han inte klarar det.
det är kanske svårt för andra att förstå. men killens hjärta är totalkrossat och det han försöker är att överleva.
dags för father's day-dinner.
så, grattis på farsdag, pappis! även om det inte är samma här som i sverige.
jag och sean tittar på lämpliga lägenheter till han och scott och någon till.
scott accepterar ingenting som inte:
ligger riktigt centralt
har bubbelpool, gym och diverse andra lyxigheter som alltid medföljer de lägenheter vi tittar på
har sjukt stor balkong
har övrig "utrustning" dvs flera badrum, toppmodernt kök och fina sovrum
det är nästan skrattretande.
men som sagt. lycka sitter inte i pengar. det är därför han vill hitta ett ställe så fort som möjligt att flytta in i tillsammans med sina närmsta vänner. för har han inte sina vänner omkring är han rädd att han inte klarar det.
det är kanske svårt för andra att förstå. men killens hjärta är totalkrossat och det han försöker är att överleva.
dags för father's day-dinner.
så, grattis på farsdag, pappis! även om det inte är samma här som i sverige.
söndag 21 juni 2009
u n i c o r n s s s
två härliga grabbar doin' their thing
sean å harps
dags att röra på påkarna å ta sig till ett ställe som kallas lamplighter.
blir en fin kväll ikväll.
ps mamma, svara på mitt mail! har för mig att jag skrev viktigheter som jag vill ha svar på, bland annat om du kommer till kallas å möter mig med pappis ds
guuud.
okej. ganska precis innan jag kom hit hade sean fixat en lägenhet i ett ställe som heter kitsilano. en jättesöt lägenhet i en riktigt grym stadsdel med världens bästa balkong, men ganska liten.
hur som helst. ända sedan seans bästa kompis scott brytit upp med fästmö har han tittat på andra lägenheter att hyra med sina närmsta två vänner, bland annat sean. så tidigare i veckan var vi och tittade på en tre-rummare som inte var särskilt bra.
tidigare i eftermiddag var vi och tittade på ytterligare en lägenhet. också den tre sovrum.
jag kunde inte prata.
allt var perfekt.
vita väggar, trägolv, sprillans nytt kök med rostfritt kylskåp och resten av de sakerna, stora ytor till att laga mat på (haha kan knappt förstå att JAG bryr mig om det. vuxenpoäng va!), jätteljus lägenhet pga alla fönster, en sjukt stor balkong, verkligen jättejättestor (skulle säga typ 30 kvadratmeter) en jättestor walk in-closet, TRE badrum (varje sovrum har sitt egna), tvättmaskin och torktumlare... jag skulle kunna fortsätta i evigheter. justja. det är på 12:e våningen, näst högst upp. i det bästa området i staden. lyx-området.
och när man kommer in i själva huset, är det som en jättelyxig hotell-lobby. man har tillgång till en tvårums-lägenhet med all utrustning ifall ens föräldrar kommer och hälsar på. det finns ett ställe med bar och biljardbord och sån där fotbolls-grej som joey och chandler har i vänner, en biosalong, ett gym och en pool.
okej. det hänger på chris. chris är inte säker på om han vill flytta från sin lägenhet och chris är den scott helst har med, tillsammans med sean. såååå...
snälla chris. REALIZE WHAT THIS MEANS TO MEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (or else, fuck 0ff, and im n o t huge).
nu ska vi ha en grymt trevlig kväll här. en vecka kvar.
okej. ganska precis innan jag kom hit hade sean fixat en lägenhet i ett ställe som heter kitsilano. en jättesöt lägenhet i en riktigt grym stadsdel med världens bästa balkong, men ganska liten.
hur som helst. ända sedan seans bästa kompis scott brytit upp med fästmö har han tittat på andra lägenheter att hyra med sina närmsta två vänner, bland annat sean. så tidigare i veckan var vi och tittade på en tre-rummare som inte var särskilt bra.
tidigare i eftermiddag var vi och tittade på ytterligare en lägenhet. också den tre sovrum.
jag kunde inte prata.
allt var perfekt.
vita väggar, trägolv, sprillans nytt kök med rostfritt kylskåp och resten av de sakerna, stora ytor till att laga mat på (haha kan knappt förstå att JAG bryr mig om det. vuxenpoäng va!), jätteljus lägenhet pga alla fönster, en sjukt stor balkong, verkligen jättejättestor (skulle säga typ 30 kvadratmeter) en jättestor walk in-closet, TRE badrum (varje sovrum har sitt egna), tvättmaskin och torktumlare... jag skulle kunna fortsätta i evigheter. justja. det är på 12:e våningen, näst högst upp. i det bästa området i staden. lyx-området.
och när man kommer in i själva huset, är det som en jättelyxig hotell-lobby. man har tillgång till en tvårums-lägenhet med all utrustning ifall ens föräldrar kommer och hälsar på. det finns ett ställe med bar och biljardbord och sån där fotbolls-grej som joey och chandler har i vänner, en biosalong, ett gym och en pool.
okej. det hänger på chris. chris är inte säker på om han vill flytta från sin lägenhet och chris är den scott helst har med, tillsammans med sean. såååå...
snälla chris. REALIZE WHAT THIS MEANS TO MEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (or else, fuck 0ff, and im n o t huge).
nu ska vi ha en grymt trevlig kväll här. en vecka kvar.
lördag 20 juni 2009
citerar vad jag skrev för ett par dagar sen. det börjar lägga sig. jag vill faktiskt fota. jag har tänkt ut lite grejer som känns väldigt intressanta och jag har även börjat höra mig för lite om kurser och sånt här borta.
"jag vet att, oavsett hur det blir, kommer jag hitta ett sätt att förhålla mig till resultatet och hur det kommer påverka mitt liv. allt blir bra."
"jag vet att, oavsett hur det blir, kommer jag hitta ett sätt att förhålla mig till resultatet och hur det kommer påverka mitt liv. allt blir bra."
okej, vi har ännu inte gett oss ut på shoppingtur. men snart.
vi ska bara dricka upp ett par redbull vodka. sean tycker det vore en smart idé att vara lite berusad och shoppa samtidigt, eftersom det innebär att man inte bryr sig om hur mycket man spenderar tycker även jag att det vore en bra idé. jag spenderar ju inte mina pengar :)
puss!
vi ska bara dricka upp ett par redbull vodka. sean tycker det vore en smart idé att vara lite berusad och shoppa samtidigt, eftersom det innebär att man inte bryr sig om hur mycket man spenderar tycker även jag att det vore en bra idé. jag spenderar ju inte mina pengar :)
puss!
fredag 19 juni 2009
shopping
och det slog mig just att shopping verkligen skulle liva upp mig. jag har ju trots allt bara köpt ett enda klädesplagg här, ett par tajts.
när jag föreslog detta till sean blev han väldigt glad.
haha hur bra är inte det? vilken kombination!
när jag föreslog detta till sean blev han väldigt glad.
haha hur bra är inte det? vilken kombination!
att bli nekad
oj vad många gånger jag föreställt mig skriva ett inlägg som handlar om detta.
jag har längtat och önskat så länge nu. i över två år har jag hoppats. och väntat. på att få gå en utbildning som är helt rätt för mig. på alla sätt.
för ett par veckor sedan fick jag ett brev från nordens fotoskola, som sa att jag var en av ungefär femtio andra sökande som får komma på provdagar i slutet på maj. jag kan inte beskriva med ord hur glad jag blev över det beskedet. det betydde att jag var några steg närmre den utbildning jag verkligen vill gå.
under de fyra provdagarna, söndag, måndag, tisdag och onsdag, gav jag allt. jag gjorde mitt bästa. funderade kring temana vi fick, formulerade mina texter, fotograferade, skrev, skrev om, var på intervju, visade mina bilder, svarade på deras frågor med väl motiverade svar. även om jag vet att alla andra som var där är så himla himla duktiga, flera av dom var där för andra och tredje gången, flera hade mycket mer arbetserfarenhet än jag. så lät inte det påverka mig på något negativt sätt, snarare tvärtom. jag tänkte hela tiden att jag har lika stor chans som alla andra. jag ger mitt allt, mitt bästa. det kan räcka.
men igårmorse ringde jag hem till sverige (eftersom jag fortfarande är i kanada) och frågade om resultatet.
jag hade inte kommit in. jag var inte en av de arton som jag så mycket hoppats på att jag var.
de flesta jag pratat med, har hela tiden sagt att "det är klart du kommer in" och "du är så himla duktig, så om du inte kommer in är det något som inte är riktigt rätt" osv osv osv. jag bestämde mig på onsdagen, sista provdagen, att, okej, jag kan inte göra mer nu och jag ska inte tillåta mig att tro någonting alls om detta. men trots det, har jag såklart tagit till mig alla mina vänners ord om mig och mitt fotograferande. det har värmt mig jättemycket och gjort att jag inte fasat inför dagen då brevet skulle komma. jag har istället längtat. föreställt mig mig själv i skrivandes stund. med tusen fjärilar i magen. jag har föreställt mig pappas röst, med gråten i halsen, säga att jag kommit in. jag har föreställt mig skriva på facebook, att jag kommit in. ringt alla mina fina vänner, min bror, mina lärare, joakim roos, thomas wågström och anna von brömssen (som hjälpt mig i urvalsprocessen av bilder) och alla andra och säga att jag är en av de arton. jag ska flytta till huvudstaden.
men det blev inte så. istället måste jag göra tvärtom. säga tvärtom.
och det vet jag knappt hur man gör.
det är klart att jag har tänkt att jag inte kommer in. jag har tänkt, att, jag kan söka nästa år igen. jag kan bo i kanada. testanågot nytt. jobba. och föreställt mig känslan att vara nöjd med det också. att vara helt okej med att jag inte kommit in.
men jag känner inte så nu. inte en dag efter beskedet. det knyter sig i magen varje gång. det är som att någon matar ett slag mot mitt hjärta varje gång jag tänker på att jag inte var tillräcklig. alla dessa frågor jag har. vad jag gjorde för fel, vad som var avgörande, vad någon annan hade som inte jag hade.
men igårmorse, efter att sean åkt iväg för att jobba och jag gråtit mina tårar. satte jag mig upp i sängen och skrev ner lite tankar som kanske kan hjälpa mig att komma över detta.
såhär skrev jag då:
"bara för att jag inte kom in, betyder det inte att jag är dålig. jag - och de saker jag producerar, är bara inte tillräckligt bra.
saker händer av en orsak. kan jag ju hoppas.
att jag inte kom in stänger förvisso en dörr, men jag hoppas att det ger möjlighet till andra dörrar att öppnas.
jag tror inte att jag behöver ett år "för att mogna" eller så, som en del alltid försöker trösta en med då man råkat ut för något som detta. men, jag kanske behöver ett år för att göra något annat än att plugga. foskuera på något annat. det kanske finns ett jobb därute som bara väntar på mig. jag ska försöka hitta det.
det ger mig möjlighet att hälsa på mina nära och kära i södra sverige och norra sverige. och det ger mig möjlighet att vara i kanada (förlåt mor och far!)."
jag grät i en halvtimme. sen fick det vara nog. det ska inte få dra ner mig mer nu. tvärtom.
motgångar gör folk starkare. förhoppningsvis även mig, även om det inte känns så just nu.
det värsta av allt, är att jag inte längtar efter att fotografera längre.
jag har längtat och önskat så länge nu. i över två år har jag hoppats. och väntat. på att få gå en utbildning som är helt rätt för mig. på alla sätt.
för ett par veckor sedan fick jag ett brev från nordens fotoskola, som sa att jag var en av ungefär femtio andra sökande som får komma på provdagar i slutet på maj. jag kan inte beskriva med ord hur glad jag blev över det beskedet. det betydde att jag var några steg närmre den utbildning jag verkligen vill gå.
under de fyra provdagarna, söndag, måndag, tisdag och onsdag, gav jag allt. jag gjorde mitt bästa. funderade kring temana vi fick, formulerade mina texter, fotograferade, skrev, skrev om, var på intervju, visade mina bilder, svarade på deras frågor med väl motiverade svar. även om jag vet att alla andra som var där är så himla himla duktiga, flera av dom var där för andra och tredje gången, flera hade mycket mer arbetserfarenhet än jag. så lät inte det påverka mig på något negativt sätt, snarare tvärtom. jag tänkte hela tiden att jag har lika stor chans som alla andra. jag ger mitt allt, mitt bästa. det kan räcka.
men igårmorse ringde jag hem till sverige (eftersom jag fortfarande är i kanada) och frågade om resultatet.
jag hade inte kommit in. jag var inte en av de arton som jag så mycket hoppats på att jag var.
de flesta jag pratat med, har hela tiden sagt att "det är klart du kommer in" och "du är så himla duktig, så om du inte kommer in är det något som inte är riktigt rätt" osv osv osv. jag bestämde mig på onsdagen, sista provdagen, att, okej, jag kan inte göra mer nu och jag ska inte tillåta mig att tro någonting alls om detta. men trots det, har jag såklart tagit till mig alla mina vänners ord om mig och mitt fotograferande. det har värmt mig jättemycket och gjort att jag inte fasat inför dagen då brevet skulle komma. jag har istället längtat. föreställt mig mig själv i skrivandes stund. med tusen fjärilar i magen. jag har föreställt mig pappas röst, med gråten i halsen, säga att jag kommit in. jag har föreställt mig skriva på facebook, att jag kommit in. ringt alla mina fina vänner, min bror, mina lärare, joakim roos, thomas wågström och anna von brömssen (som hjälpt mig i urvalsprocessen av bilder) och alla andra och säga att jag är en av de arton. jag ska flytta till huvudstaden.
men det blev inte så. istället måste jag göra tvärtom. säga tvärtom.
och det vet jag knappt hur man gör.
det är klart att jag har tänkt att jag inte kommer in. jag har tänkt, att, jag kan söka nästa år igen. jag kan bo i kanada. testanågot nytt. jobba. och föreställt mig känslan att vara nöjd med det också. att vara helt okej med att jag inte kommit in.
men jag känner inte så nu. inte en dag efter beskedet. det knyter sig i magen varje gång. det är som att någon matar ett slag mot mitt hjärta varje gång jag tänker på att jag inte var tillräcklig. alla dessa frågor jag har. vad jag gjorde för fel, vad som var avgörande, vad någon annan hade som inte jag hade.
men igårmorse, efter att sean åkt iväg för att jobba och jag gråtit mina tårar. satte jag mig upp i sängen och skrev ner lite tankar som kanske kan hjälpa mig att komma över detta.
såhär skrev jag då:
"bara för att jag inte kom in, betyder det inte att jag är dålig. jag - och de saker jag producerar, är bara inte tillräckligt bra.
saker händer av en orsak. kan jag ju hoppas.
att jag inte kom in stänger förvisso en dörr, men jag hoppas att det ger möjlighet till andra dörrar att öppnas.
jag tror inte att jag behöver ett år "för att mogna" eller så, som en del alltid försöker trösta en med då man råkat ut för något som detta. men, jag kanske behöver ett år för att göra något annat än att plugga. foskuera på något annat. det kanske finns ett jobb därute som bara väntar på mig. jag ska försöka hitta det.
det ger mig möjlighet att hälsa på mina nära och kära i södra sverige och norra sverige. och det ger mig möjlighet att vara i kanada (förlåt mor och far!)."
jag grät i en halvtimme. sen fick det vara nog. det ska inte få dra ner mig mer nu. tvärtom.
motgångar gör folk starkare. förhoppningsvis även mig, även om det inte känns så just nu.
det värsta av allt, är att jag inte längtar efter att fotografera längre.
det är därför jag ser föralltid i dig
jag hade en av mina bästa kvällar någonsin i förrgår.
allt var perfekt. så tack för det!
ville bara nämna detta innan jag börjar skriva det inlägget jag fasat för.
allt var perfekt. så tack för det!
ville bara nämna detta innan jag börjar skriva det inlägget jag fasat för.
onsdag 17 juni 2009
idag har jag hunnit med en jättegod frukost tillagad av sean, jogging längs kajkanten, dusch och en hel del bloggläsning.
till helgen väntar någon form av sverige-firande på fredag eftersom det är midsommar då, på lördag ska vi spela amerikans fotboll och grilla efteråt plus utgång och på söndag ska jag och sean mest troligt åka till seattle och övernatta på något bra ställe. jag vill bo på ett typiskt motell som alltid är med i filmer, medan sean tycker det är säkrare och bättre med ett hotell. får väl se vad det blir!
tälta hade varit roligt också.
nu ska vi fixa något att äta, känner att återhämtning vore på sin plats!
till helgen väntar någon form av sverige-firande på fredag eftersom det är midsommar då, på lördag ska vi spela amerikans fotboll och grilla efteråt plus utgång och på söndag ska jag och sean mest troligt åka till seattle och övernatta på något bra ställe. jag vill bo på ett typiskt motell som alltid är med i filmer, medan sean tycker det är säkrare och bättre med ett hotell. får väl se vad det blir!
tälta hade varit roligt också.
nu ska vi fixa något att äta, känner att återhämtning vore på sin plats!
tisdag 16 juni 2009
komplicerad resa
håller på att boka om min biljett nu lite grand. tror jag. jag vet inte riktigt än hur vi ska göra.
det är verkligen svårt och rätt dyrt att trixa med dessa flygbolag hit och dit. förstår knappt vad jag säger och det är viktigt att lyssna på vad de säger, för sist jag ringde var det inte med på att jag skulle flyga ända till luleå.
nåja. det löser sig. vet bara inte om det är värt det. som det känns i nuläget är det mer värt att komma tillbaka i augusti. men allt hänger på skolan. det är så mycket att ta ställning till, eller, inte att ta ställning till (kommer jag in så kommer jag in och då börjar jag den 24:e), men liksom, det är många saker som spelar in. på när jag kan åka, om jag kan åka, om jag ska överhuvudtaget.
aahhhhh.
ska be sean ringa nu och kolla upp detta.
det är verkligen svårt och rätt dyrt att trixa med dessa flygbolag hit och dit. förstår knappt vad jag säger och det är viktigt att lyssna på vad de säger, för sist jag ringde var det inte med på att jag skulle flyga ända till luleå.
nåja. det löser sig. vet bara inte om det är värt det. som det känns i nuläget är det mer värt att komma tillbaka i augusti. men allt hänger på skolan. det är så mycket att ta ställning till, eller, inte att ta ställning till (kommer jag in så kommer jag in och då börjar jag den 24:e), men liksom, det är många saker som spelar in. på när jag kan åka, om jag kan åka, om jag ska överhuvudtaget.
aahhhhh.
ska be sean ringa nu och kolla upp detta.
gode gud vad allt är härligt här.
förutom för seans bästa vän scott... han och hans flickvän (faktiskt fästmö) har gjort slut så vi är hos honom och i princip matar honom med onyttigheter och sjukt många avsnitt av entourage.
scotts farfar är från sverige, det är lite kul. eller, det roliga är att scott brukar säga att han är svensk. antar att det inte känns lika häftigt att säga till en som faktiskt är från sverige.
hur som helst bor han också superlyxigt (haha sean verkar vara den enda av hela umgängeskretsen som inte bor i en skyskrapa med sjukt vacker utsikt och en lägenhet utrustad med diverse andra lyxigheter) så tidigare var vi och badade i bubbelpoolen och simmade några längder i den vanliga poolen.
det som känns bra är att veta att pengar inte gör en lyckligare. varken pengar eller sjuka lägenheter. det inser nog även scott, för alla hans vänner är här och "byter av" varandra, så han slipper vara ensam. och även om han inte säger hur mycket han uppskattar det, så ser man det i hans ögon.
men jag har själv varit denna sitsen, eller, nästan i alla fall, och det är jobbigt. för båda parter. att vara den som inser att man inte är kär eller att man inte älskar den andra längre eller att man helt enkelt insett att man vill olika saker med sina liv. vilket är okej, men det kräver ofta ett beslut om att gå olika vägar.
äsch vad jag babblar på om detta.
jag mår hur som helst bra! jag kommer snart hem. lovar.
de senaste nätterna har jag drömt om biskops-arnö. både att jag kommer in och att jag inte kommer in. jag vet att, oavsett hur det blir, kommer jag hitta ett sätt att förhålla mig till resultatet och hur det kommer påverka mitt liv. allt blir bra.
nåja, slänger upp lite bilder från de senaste dagarna.
förutom för seans bästa vän scott... han och hans flickvän (faktiskt fästmö) har gjort slut så vi är hos honom och i princip matar honom med onyttigheter och sjukt många avsnitt av entourage.
scotts farfar är från sverige, det är lite kul. eller, det roliga är att scott brukar säga att han är svensk. antar att det inte känns lika häftigt att säga till en som faktiskt är från sverige.
hur som helst bor han också superlyxigt (haha sean verkar vara den enda av hela umgängeskretsen som inte bor i en skyskrapa med sjukt vacker utsikt och en lägenhet utrustad med diverse andra lyxigheter) så tidigare var vi och badade i bubbelpoolen och simmade några längder i den vanliga poolen.
det som känns bra är att veta att pengar inte gör en lyckligare. varken pengar eller sjuka lägenheter. det inser nog även scott, för alla hans vänner är här och "byter av" varandra, så han slipper vara ensam. och även om han inte säger hur mycket han uppskattar det, så ser man det i hans ögon.
men jag har själv varit denna sitsen, eller, nästan i alla fall, och det är jobbigt. för båda parter. att vara den som inser att man inte är kär eller att man inte älskar den andra längre eller att man helt enkelt insett att man vill olika saker med sina liv. vilket är okej, men det kräver ofta ett beslut om att gå olika vägar.
äsch vad jag babblar på om detta.
jag mår hur som helst bra! jag kommer snart hem. lovar.
de senaste nätterna har jag drömt om biskops-arnö. både att jag kommer in och att jag inte kommer in. jag vet att, oavsett hur det blir, kommer jag hitta ett sätt att förhålla mig till resultatet och hur det kommer påverka mitt liv. allt blir bra.
nåja, slänger upp lite bilder från de senaste dagarna.
fredag 12 juni 2009
sitter på wired monk nu med en fyrabärs-smoothie.
haha senast jag var här var i måndagsmorse, då sean inte mådde så bra. så jag gick hit och beställde lite frukost. jag vet inte riktigt vad som hände, men jag kunde inte beskriva vad jag ville ha.
"well. i want the biggest thing you got".
"eh.. well.. look at the menu"
"yes, but what thing has most food on it?"
"i'm not sure if i understand what you mean".
"hm... if you're really hungry and don't want to be that anymore, what would you have then?"
"ahh, okey, you can have one of these wraps, those are the biggest we got."
komplicerat!
men denna smoothie var desto lättare att beställa.
här kommer lite bilder!
efter 6 timmar på stranden ser jag ut såhär. gud vad skönt havet var idag, inte alls kallt! som en ljummen aldersjön.
huset som sean bor i. han har lägenheten i mitten med balkongen. den är perfekt att sola på, att äta frukost på, att titta på film på och att "förfesta" (som är ett av de töntigaste orden jag vet) på.
och såhär ser det ut inuti. hans dörr är den till vänster.
haha senast jag var här var i måndagsmorse, då sean inte mådde så bra. så jag gick hit och beställde lite frukost. jag vet inte riktigt vad som hände, men jag kunde inte beskriva vad jag ville ha.
"well. i want the biggest thing you got".
"eh.. well.. look at the menu"
"yes, but what thing has most food on it?"
"i'm not sure if i understand what you mean".
"hm... if you're really hungry and don't want to be that anymore, what would you have then?"
"ahh, okey, you can have one of these wraps, those are the biggest we got."
komplicerat!
men denna smoothie var desto lättare att beställa.
här kommer lite bilder!
efter 6 timmar på stranden ser jag ut såhär. gud vad skönt havet var idag, inte alls kallt! som en ljummen aldersjön.
huset som sean bor i. han har lägenheten i mitten med balkongen. den är perfekt att sola på, att äta frukost på, att titta på film på och att "förfesta" (som är ett av de töntigaste orden jag vet) på.
och såhär ser det ut inuti. hans dörr är den till vänster.
torsdag 11 juni 2009
jag kommer inte ihåg om jag sagt detta, men jag har även sett camera obscura här i vancouver. i fredags. så två konserter på en helg är ganska gött.
time to bounce.
(oj justja. hade en jäkla fin tidpå stranden idag! det har inte varit en enda regndag sen den 28:e maj, då jag kom hit. är inte det helt sjukt? faaabulous!)
time to bounce.
(oj justja. hade en jäkla fin tidpå stranden idag! det har inte varit en enda regndag sen den 28:e maj, då jag kom hit. är inte det helt sjukt? faaabulous!)
tisdag 9 juni 2009
(det hände någonting fantastiskt igår)
jens lekman, i söndags, var helt galet bra.
sean ropade "underliv" istället för att aplådera, vilket jag var den enda som tyckte var roligt.
fast jag träffade faktiskt en svensk kille där, som bott där i två år. två av fyra år. han skulle visst bli doktor i kemi. och hade kommit på något slags sätt att klyva dna-molekyler till eh.. något.
hur som helst. när jens spelat klart skrev han autografer och sånt.
jag var tvåa på tur. jag brukar ju normalt sett inte göra såna här grejer, men jag tänkte att, ja varför inte?
tjejen före mig ropade "i'm from sweden!" när hon fått sin autograf, varpå jag ropade "i'm from sweden too!". jens frågade henne "oh, can you speak swedish then?" och hon sa "nooo... no i can't".
min tur!
- jag tänkte bara säga att du var jättejättejättejättebra. verkligen.
- åh tack. du pratar svenska!
- jaaa. men du. varför spelar du aldrig i sverige längre?
- men jag har ju flyttat till australien.
- va?! utan att berätta det för mig?!
och så skrattade vi.
sen gav jag honom ett gammalt papper där han skrev "till ida, jens lekman". och så bad jag honom skriva dit tillgivne. hahaha.
hur som helst var det en underbar kväll. tack.
jens lekman, i söndags, var helt galet bra.
sean ropade "underliv" istället för att aplådera, vilket jag var den enda som tyckte var roligt.
fast jag träffade faktiskt en svensk kille där, som bott där i två år. två av fyra år. han skulle visst bli doktor i kemi. och hade kommit på något slags sätt att klyva dna-molekyler till eh.. något.
hur som helst. när jens spelat klart skrev han autografer och sånt.
jag var tvåa på tur. jag brukar ju normalt sett inte göra såna här grejer, men jag tänkte att, ja varför inte?
tjejen före mig ropade "i'm from sweden!" när hon fått sin autograf, varpå jag ropade "i'm from sweden too!". jens frågade henne "oh, can you speak swedish then?" och hon sa "nooo... no i can't".
min tur!
- jag tänkte bara säga att du var jättejättejättejättebra. verkligen.
- åh tack. du pratar svenska!
- jaaa. men du. varför spelar du aldrig i sverige längre?
- men jag har ju flyttat till australien.
- va?! utan att berätta det för mig?!
och så skrattade vi.
sen gav jag honom ett gammalt papper där han skrev "till ida, jens lekman". och så bad jag honom skriva dit tillgivne. hahaha.
hur som helst var det en underbar kväll. tack.
måndag 8 juni 2009
jens lekman
aaaaaah. jag har inte haft internet pa ett tag. vad latt det ar att sakna det, alltsa.
hur som helst. sitter just nu i en sjukt fin lagenhet pa 19:e vaningen mitt i stan, hos en av seans vanner. dricker vin a bara njuter av att det ar sondag och att jag ar har och jag ar lycklig. jag trivs till tusen upphojt i femtioelva.
om ca 1,5 timme ska vi se jens lekman.
sean hade en overraskning for den 7:e juni. jag ar helt sjukt glad over detta.
valdigt fint. valdigt jag.
this is definitely NOT the opposite of hallelujah.
hur som helst. sitter just nu i en sjukt fin lagenhet pa 19:e vaningen mitt i stan, hos en av seans vanner. dricker vin a bara njuter av att det ar sondag och att jag ar har och jag ar lycklig. jag trivs till tusen upphojt i femtioelva.
om ca 1,5 timme ska vi se jens lekman.
sean hade en overraskning for den 7:e juni. jag ar helt sjukt glad over detta.
valdigt fint. valdigt jag.
this is definitely NOT the opposite of hallelujah.
fredag 5 juni 2009
torsdag 4 juni 2009
fotouställningar
anthony hernandez, stan douglas och andreas gursky ställer ut här i vancouver upptäckte jag just. blir att svänga förbi vancouver art gallery senare då.
till mor
men herreguuuud.
jag har inte fått någon jäkla svininfluensa, ingen i närheten har svininfluensa, INGEN i hela kanada har svininfluensa, jag kan OMÖJLIGT ha fått svininfluensa. och vet du vad, MAMMA (ja, detta inlägg är tillägnat dig som håller på att dö av orolighet, HALLÅÅÅÅ?!?!?!??!?!?!), jag har inte ont i halsen längre. JUST DET! halsen. som var enda stället jag hade ont på. och det har gått över.
jag tror martina hade rätt om det där med överbeskyddad.
haha och nej, jag är inte så arg å irriterad som jag låter. men ta det bara lugnt. jag är frisk.
och nu är det dags att vistas lite i solen. ok? puss på dig lilla mamma.
jag har inte fått någon jäkla svininfluensa, ingen i närheten har svininfluensa, INGEN i hela kanada har svininfluensa, jag kan OMÖJLIGT ha fått svininfluensa. och vet du vad, MAMMA (ja, detta inlägg är tillägnat dig som håller på att dö av orolighet, HALLÅÅÅÅ?!?!?!??!?!?!), jag har inte ont i halsen längre. JUST DET! halsen. som var enda stället jag hade ont på. och det har gått över.
jag tror martina hade rätt om det där med överbeskyddad.
haha och nej, jag är inte så arg å irriterad som jag låter. men ta det bara lugnt. jag är frisk.
och nu är det dags att vistas lite i solen. ok? puss på dig lilla mamma.
so happy so happy so happy
här kommer lite bilder. verkligen bara skräp egentligen, men någonting som ni få som läser detta kan kolla på. jag har inte haft, varken tid, lust eller energi till att fota någonting särskilt hittills. men idag, när jag och sean var påväg ut till en av hans kompisar som bor i ett sjukt äckligt lyxigt as-stort hus jättenära havet, så kom jag på vad jag ska fota. eller försöka fota i alla fall. det kan bli bra. men jag ska inte säga vad det är. än.
(jag försöööökte verkligen att få himlen att se mindre blå ut i photoshop, men jag lyckades inte. den bara ÄR sådär... FANTASTISK!)
här kommer lite bilder. verkligen bara skräp egentligen, men någonting som ni få som läser detta kan kolla på. jag har inte haft, varken tid, lust eller energi till att fota någonting särskilt hittills. men idag, när jag och sean var påväg ut till en av hans kompisar som bor i ett sjukt äckligt lyxigt as-stort hus jättenära havet, så kom jag på vad jag ska fota. eller försöka fota i alla fall. det kan bli bra. men jag ska inte säga vad det är. än.
(jag försöööökte verkligen att få himlen att se mindre blå ut i photoshop, men jag lyckades inte. den bara ÄR sådär... FANTASTISK!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.