gårkvällen var riktigt fin. jag och joel vandrade i stan, tog 2:an genom östermalm å mot söder, klev av, tittade runt lite, jag fick se bra affärer och fina fik och sen tog vi 4:an tillbaka till vasastan. slog följe till fredrics port. vi ska brevväxla nu när jag flyttat. och joel lovade att ta hand om pernilla. dom bor ju i sunne, båda två.

ikväll ska jag på middag hos daniel.
tills dess ska jag köpa sockar på åhléns, packa ihop allt mitt bagage, boka taxi, köpa arlanda express-biljett och åka förbi fredrics jobb och lämna hemnyckeln. vilken stress va? eller nä. inte egentligen. men när man är lite ovan vid det mesta gällande storstan och diverse tillbehör så blir det lite mycket i mitt huvud.

packa var det ja.
ska fixa med bilder å sånt sen. men inte än på ett tag.
aaaaaaaaiiiihaaaiiihoo.

guuuuuuuud så slut men ååååååååh så skönt.
har inte tid eller ork att lägga upp bilder just nu, men det kommer såklart.
ikväll ska jag hänga med joel, imorgon med daniel och så en sväng med jimmy.
blir nog dock en tidig kväll, är inte på det piggaste humöret. men vem är väl det efter en hård mil?

ja! bra gjort!

2

nu gäller det.

3

grymt. idag väntar bland annat lunch på hermans och johan bävmans vernissage på galleri kontrast. känns som ett bra upplägg. och så söders alla fina butiker!

4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

på hotellet en snabbis. har varit igång ända sedan sex imorse. herrejösses. men bra går det. har handlat lite. måste verkligen sova tidigt ikväll. och sen imorgon på morgonen. jag måste få energi. allt är toppen. startnumrena är hämtade efter många turer hitan och ditan. kan ju inte alltid komma rätt direkt.

middag på örtagården. freddan hakar på. i mina öron låter det perfekt.

5 kvar.

mot hufvudstaden

fortfarande trött.
fortfarande pirrig.

snart ska jag å mitt pick å pack (och världens bästa mamma) hoppa på tåget till stockholm. vinka av oss ska världens bästa pappis göra.

ser fram emot helgen och de kommande dagarna oerhört m y c k e t.

6!

jag och mamma har tittat på beck ikväll, på saga-biografen i boden. vår biosalong är faktiskt norrbottens största. det tycker jag känns lite flott. varje gång jag varit i luleå (vilket å andra sidan inte är så många gånger alls) har det alltid känts så fjuttigt. just för att de salongerna är mycket mindre. saga i boden är minsann som en hel aula, med röda stolar i någon slags sammet eller plysch. och så lukten. gammal gammal salong blandat med nypoppade popcorn.

i och med den nya tekniken, digitaliseringen, så uppstår det ju även en del krångel. mitt i allt, och JA, självklart när det var som mest spännande, blev det svart. och så samma visa igen. efter en tids väntande och buande från ett par håll.
men sen så. kom filmen igång igen och den slutade sorgligt men ganska bra ändå. det var det det. bra avslutning på min sista kväll i boden. på ett tag. oj, hur det nu lät. jag har nog inte riktigt förstått. jag tänker mest på vad jag ska komma till, inte vad jag lämnar.

skype är installerat på mors dator och det enda hon ska göra är att skaffa en webbkamera. ja, se där. då får jag även titta och prata med min mamma, och säkert pappa också.

imorgon har jag två viktiga saker att göra. dels ringa skatteverket och även ett par tidningar. jag vet inte, det lär inte bli någonting utav det, men det kan ändå vara bra tänker jag. ska förbi hos pappa och städa till i rummet, dammsuga och vaska lite. och, icket att förglömma, ta med anställningsbevisen från kuriren och även nån schysst tidning där jag plåtat något schysst.

i övrigt är livet bra. riktigt bra. jag känner mig allt för ofta lyckligt lottad. men tänker, att jag säkert gjort någonting för att förtjäna detta överflöd i fina människor, fina upplevelser och fina framtidsplaner, som omger mig och mina steg jag tar. tack. jag tar ingenting för givet.

här kommer två brorsdöttrar. två sockerbitar. två gullhjärtan. två busfrön. två faster-älskande faster-älsklingar.

en trött ida

vad är det med mig? jag kan inte sova på morgonen. det är jobbigt. jag ska ju springa den där armade milen snart och jag måste ju vara utvilad då. men jag har så många timmar att ta igen, antar jag. eftersom jag går runt och är nästan trött. konstant.

nåja. klev upp halv åtta imorse i alla fall. har packat om lite. tagit ut mina favoritskor (det är trots allt hål i hälen och de läcker in vatten framme vid tårna), MASSA hårprodukter och lite andra saker. dock ska jag ju i med nåt objektiv, batteriladdare osv osv oooooosv, men det ska nog gå. jag hoppas.
nu ska jag fortsätta. i alla fall. ska lägga upp lite bilder sen, men de är på min dator (skriver från mammas nu) och just nu gör jag backup på alla bilder jag har. smart va? vem gör det innan en långresa liksom? peeerfect. känns skönt.

phuuuuu.
vilken afton. en jättefin.
jag har varit i plogvägens finaste hus, hos pernilla.
oftast behövs inget annat än varandras sällskap.

jag orkar inte tänka och orkar därmed inte skriva något.
jag har övervikt på väskan. jäkla fanskap.

och så var de bara 7. de sju dagarna.
en vecka. en en en vecka. det. är. hur. lite. som. helst.
särskilt när de kommande dagarna bara är fyllda av roligheter.
brorsbarn, pernilla, slutgiltig packning, ladda batterier till alla teknikpryttlar, ringa samtal, organisera upp det hela, stockholm, shopping, tjejmilen, fredric, pirr.

passar mig perfekt.

jag har drömt så konstigt. att tjejmilen inte blev av, för att mamma skulle avbryta ett bråk mellan två personer, och blev slagen. medan jag stod i en provhyttskö hahaha. nä, det var inte så roligt i drömmen, men det kändes lite typiskt. mamma väntar utanför affären någonstans. det brukar hon göra ibland.
sen et här med kanada-resan. min packning blev förstörd av regnet och fågelbajs från jättemånga måsar kom in i dataväskan å kletade ner hela tangentbordet.
men.
i drömmen tog jag mig i alla fall till kanada.

iiiiiiihhhh.
respirr. flygpirr. kärpirr.

nu ska jag gå på långprommis med mamma.

faktiskt. så var jag till tandläkaren idag. och jag hade jättebra munhygien konstaterade den fine tandisen jag besökte. inga hål. det enda som är, är väl att mina två visdomständer växer i sidleds istället för uppåt. jag som trott att allt varit perfekt, men icket. så om det börjar krångla så ska de båda dras. blir nog en smärtsam och minst lika dyr upplevelse isåfall.
tur man flyr utomlands då.

nu ska jag mysa. mamma har bakat kaka och det finns två sorters kräm att välja på. ju mer kräm man äter, ju mer vill man ha. begäret tar aldrig slut. bra! jag avskyr när saker man älskar får en att bli mätt på't. som godis. det går ju bara att äta två deciliter, sen måste man vänta till nästa dag.

nu har jag viktiga samtal att ringa.
bilderna nedan är nog de bästa jag tagit under hela helgen och då är det illa tror jag. hahaha. äsch, jag skojar lite. hejdå!

88888888888888
88888888888888
88888888888888
88888888888888
88888888888888
88888888888888
88888888888888
88888888888888

idag fick jag min lönespecifikation för juli månad. det känns bra. de små slantarna kommer hålla mig varm i dessa hårda tider.

just nu lyssnar jag på shout out louds låt impossible. men ska jag vara helt ärlig, trots att låten är grymt bra, så känns faktiskt ingenting som det just nu. ja, impossible (omöjligt) alltså. skönt va?

idag ska jag till herr tandläkaren. äntligen! som jag har längtat. var minst tre år sedan sist tror jag minsann. hjälp.

helt plötsligt går mina dagar orättvist långsamt. låtarna jag lyssnar på känns sorgliga. vädret är dåligt. jag är helt orkeslös för det mesta. jag bara väntar. längtar.
äsch. det är klart jag har roligt om dagarna. men stundtals känns det olidligt. när jag är ensam. på mitt rum. och lyssnar på en låt med nästan enbart textraden "i miss you".



"I miss the way the corner of your mouth looks when you smile
I miss the way that only you can hold me through the night
I dedicate my songs to you then I miss you even more
I miss you, oh I miss you, oh I miss you I'm coming home"

eller denna:

"But now I've started to worry,
Im all shaky and shivery
I am so insecure
'Couse this time it's mad love
It's a crazy and true love
And I need to be sure
Maybe I could believe, Yeah
Maybe I could believe, Yeah

If I could please God,
Now that I found Him
Can I keep Him?"

kanske borde lyssna på någon annan cd än marit bergmans som hon gjorde då hon bodde borta från sin pojkvän i ett år i amerika?

nu har mitt internet börjat bli långsamt. riiiktigt långsamt. men det gör inte så mycket. förhoppningsvis har hotellet i stockholm trådlöst och sen är det månadsskifte och avresa.

nu ska jag snart äta lite lunch och sen pappatajm.

jag har åstadkommit en hel del bra saker idag. bland annat har jag packat iordning toalettprytlar å städat till i mammas korgar inne på tossis. tydligen är det mitt fel att det varit så stökigt där. sen har jag även skrivit texten till morfar, som mamma ska läsa på begravningen. jag blev nöjd. den känns bra och personlig. ska köpa ett fint kuvert också, där texten ska läggas när den är uppläst. hade tänkt att brevet ska följa med ner i graven. det känns bäst så.

ja, och sen var det inte så mycket mer.
jag mår bra idag. trots något slags orkeslöst tillstånd.

okej.
jag vet inte jag.
sitter här i soffan med en slags tröja eller klänning på mig, med lite täcke på fötterna och funderar. läser nån blogg hit och dit. ska snart packa lite grejer för jag ska sova hos pappa ikväll. tänker att min mobil är på ljudlöst så kanske någon har hört av sig utan att jag hört det. och så tittar jag på mobilen och tänker "nähä, inte det inte" men samtidigt "va?! 11:11!". fantastiskt. det händer i princip varje dag. det må vara lite töntigt att tänka så mycket kring en siffra. men. för mig står elva för att man aldrig är ensam. det finns alltid en bredvid mig. 11. så ser ju siffran ut. jag är den ena ettan och någon annan är den andra. fint tycker jag. det är fint att tänka så.

idag är det nio dagar kvar.
jag tror jag har svårt att förstå.
det är näst intill bara en vecka.
ta in, ta in.

imorgon ska jag ta tag i listan på allvar. för några dagar sedan trodde jag inte jag hade någonting att göra. men visst hade jag det. eller, har. harharhar. bra. jag älskar egentligen listor. förut gjorde jag såna jämt. och jag höll alltid deadline för alla saker. fortfarande är jag fem dagar före deadline. det är riktigt bra.
sökte dessutom ännu ett jobb idag. bättre att söka än att inte söka.
jag borde dessutom fixa ett riktigt cv. jag måste samla ihop studieintyg och all möjlig viktig information. och kopiera upp och ha med mig. sen får jag översätta allt till engelska, men det är en baggis.




denna speldosa fick jag av johan när jag var i uddevalla. den är hur fin som helst. när man snurrar på handtaget spelar den en låt från min favvisfilm, amelie från montmartre. så passande. jag gillar den jättemycket. den har en given plats i kanada-bagaget.


en gång hade jag 56 fina läsare.
det skulle vara så roligt att veta vilka alla är. fast, sånt brukar vara för mycket begärt i svåra tider som dessa.
imorgon är en ny dag med nya tag.

10
10
10
10
10

att ta kontakt

det är lite roligt ändå, tycker jag. hur folk här i stan tar kontakt. visar uppskattning. flörtar. närmar sig folk. bara konstaterar. ja, ni vet.

här om dagarna då jag var ute och joggade, satt det en gammal a-lagare (ni vet, han som ser ut som en stor brun björn) på en bänk och sa (lagom då jag var påväg att passera) "ja, det är bra att motionerna. jag brukar cykla jag". "ja, men det låter ju bra! fast skippa ölen också du!" ropade jag ett par steg bort.

sen igår såg jag honom sitta längs brännastrand och dricka öl och var nära på att hälsa (det kändes ju nästan som att vi kände varandra), men hejdade mig när det sen slog mig att han absolut inte skulle komma ihåg mig och, ja vi är ju väldigt långt ifrån vänner. men cykeln var med. det kändes åtminstone lite hoppfullt.

idag när jag och mamma var ute på promenad tittade jag in genom en bilruta som precis var påväg att svänga ut från en ruta längs trottoaren. farbrorn, i 75-års-åldern, flörtade med mig (medan frugan svängde ut) på det hederligaste viset. så himla fint var det! jag vart varm i hjärtat. han gjorde en övertydlig blinkning med ögat. åååh. och så log jag snällt mot honom. jag försökte inte själv blinka, för jag kan verkligen inte.

seeen finns det ju en del andra sätt att närma sig folk. påväg tillbaka från prommisen tog vi samma väg genom stan. "åååååååhhh" hörde jag någon rufsig karl säga då jag och mamma gick förbi. (observera att det sitter en dragspels-musikant utanför systembolaget och bidrar till en viss dans-stämning). "jag som bad till gud att någon skulle vilja dansa tango med mig, men ni verkar för upptagna" (johodu, påtok för upptagna för dig vill jag lova).

till sist, på upploppet, hälsade någon "puss och kram och nyp i stjärten" till den äldre utav oss hurtiga två, och tack för att jag blev utan.

sökandes

ah va fint det känns.
jag har precis sökt två jobb.
inte för att jag har några större förväntningar på att få något utav de.
meeen. skönt att ha kommit igång, även fast jag inte ens befinner mig i kanada än.
framförhållning stavas det. uttalas ida axelsson.

jag säger bara en sak; malaco truly.
mmmmmmmmmmm. och fullkornstaglateller å quornsås med basilika. mmmmmmmmmm.
och jordgubbskräm. mjöööööölk. livet. mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.

ida funderar 2

varför säger jättemånga gamla människor "heja" efter att man själv sagt "hej"? vadå heja? HEJA?!?!?! det kan du ropa när jag springer om dig för tusan.

vart kommer detta ifrån? vet någon det?
för heja känns ju faktiskt inte så jätteantikt liksom.
hm.

låter det inte vackert när patrik isaksson sjunger "hos dig är jag underbar".
fast än mer vackert när jag sjunger det.
eh. eller. när jag tänker det, menar jag.

nu ska jag ut å kuta med mor. heja.

älva

ah. en lista idag igen.
*ringa telia om jag hinner. glömde fråga lite viktiga saker då jag ringde i förrgår (klantigt, jag vet)

*springa. blir klockan 10 med mamma

*åka till luleå. efter lunch

kolla in detta: elva. E L V A. 11.
mitt lyckonummer. min finaste siffra.

fresh air

långpromenad med mamma (runt björns och sedan runt träsket), äppelpaj å vaniljsås, att sova till en film å nu design simon och thomas är det som min kväll bestått av.
jag har varit så himla trött hela dagen. efter middagen blev jag alldeles yr och insåg att friskluft, ja det är vad jag behöver.

trots tröttheten är jag glad. riktigt glad. och visst känns det skönt ibland att veta just precis varför?



nattis.

okej, för att visa min glädje över arbetstillståndet som jag fick igår kommer här två bilder som är tänkta att illustrera just det. undrarns om jag borde ta en tur förbi luleå imorgon? jag måste hämta hem lite bildfiler som finns på kurrens datorer samt så skulle jag gärna ha en sån där dvd-film om irländarna som var ett litet projekt jag deltog i under gymnasietiden. hm hm hm. eller så gör jag allt på måndag istället. efter helgen. nya tag? får se hur jag gör. det är konstigt. trots att jag hade världens finaste morgon med så många fina ord (jag å sean skypade någon timme) så känner jag mig helt dåsig i huvudet å jättejätteseg. har väl iofs med den där bristande sömnen att göra. men var kommer den ifrån? mamma tänkte att jag hade fått resfeber. kanske. jag är nog lite nervös. och pirrig.



ha. sov knappt en timme just efter lunch. drömde om biskops-arnö. att jag var där på nya provdagar. och att nästan alla som jag träffade på årets provdagar också var där igen. det var som att dom inte hade tagit in många alls detta året vilket gjorde mig lite lättad. att jag inte var ensam om att inte komma in. det vet jag väl å andra sidan att jag inte är, men där i drömmen kändes det fint att få det bekräftat. nä. nu ska jag allt visa dom. (brukar låta så va?)

12 12 12 12 12 12 12 !!!!!!!!!!!!!!!!!!
mindre än två veckor. det är HELT otroligt.

jag sov hur dåligt som helst inatt. känner mig som en zombie.
visst är det jobbigt, när man "vaknar" och inte fattar att man trots allt har sovit en stund. eftersom det tagit så lång tid innan man somnat. jag avskyr det. vaknade vid flertalet tillfällen och försökte gång på gång somna om. jag som alltid brukar sova så skönt och bra.

men, i det stora hela, spelar det någon roll? naaaj!

13

har inte hänt någonting alls.

det är ju just typiskt. jag ska alltid hamna framför något program som extreme home makeover när jag inte har något särskilt för mig och därför slår på tv:n.
så himla snyftigt. visst, det handlar ju om känsliga saker så jag förstår dem absolut, men de försöker verkligen, med hjälp av högtidliga tal, prat om var och hur personen i fråga dog och alla i grannskapet som vill hjälpa till och hedra och såklart ty som är så himla blödig, få det att bli äääännu sorgligare. trots att jag tycker det är fånigt, så är det ju ändå vackert. eller hur?

det jag menar (ja, jag som aldrig har någon poäng, knappast nu heller) är att det är så himla lätt att påverkas av saker. jag som nyss var jätteglad känner mig inte alls lika glad längre och jag försöker tänka på vilken otrolig tur jag har. i livet. med personerna i min närhet. jag tar vara på hela tiden, även om det just i detta nu när jag sitter här och skriver, inte verkar som så.

eh.

alltså. det är hade ju lika gärna inte kunnat publiceras. så mycket nonsens jag skriver.

besked

jag är så sjuuuukt sjukt sjukt glad!

kommer ni ihåg min ansökan om arbetstillstånd? JAG FICK DET IDAG!!!
känns så himla bra. fantastiskt. faktiskt.

tack för det.

DET HÄR KOMMER BLI SÅ SJUKT GRYMT!!!

okej, gårdagens lista klarade jag galant. eller, ja, den blev i alla fall gjord.
idag ska jag:

*posta brev

*ringa telia å fredrics vägnar (han ska ta över mitt mobila bredband, hur bra är inte det?!)

*eventuellt gå på stan å kolla lite

"ida love".

IDA LOVE.

allt låter så fint på engelska. sådär romantiskt-filmiskt.

dags att sova nu.

imorgon vill jag vakna upp. pigg, fräsch och full av energi. inte för att jag ska göra något särskilt. tror jag. eller jo. jag ska ju plåta för bövelen. det behöver jag energi till. pepp-inspiration-energi.

jag tror på mirakel, sjungs det

förresten har jag skickat in fakturan för frilansjobbet jag gjorde tidigare i augusti. känns skönt. nu har jag bara mina egna viljor och måsten och tvång och intressen att fokusera på. vilken befrielse. ja, och mammas och pappas också. lite grand. när jag har lust, haha.

minnet

skönt. nu är jag äntligen klar med jennie och mattis bilder. det tog sin lilla tid, minst sagt. och då har jag även gjort vissa åtgärder för att snabba på processen lite.

just nu tittar jag lite på en dokumentär om två tvilling-kvinnor som har sjukt minne. de är autistiska och kommer ihåg i princip allt som hänt dem tidigare i livet; vilken mat de åt ett visst datum, vilket band som gjort en viss låt och i hur många olika versioner och vilket väder det varit. slumpvis utvalda. de kan allt.

verkligen helt sinnesjukt.

men i och med deras autism, är de ju annorlunda i det "vardagliga livet". så det ena utesluter det andra. oftast.

slut

efter 5 km ska man väl inte vara helt död? särskilt inte om man ska springa tjejmilen om två veckor väl? och det ska dessutom inte ta 35 minuter. hjälp. nej, dags att ta bort mitt mål (under timmen), det kommer inte att gå. det ska vara roligt att springa tjejmilen, och den 29:e ska jag banne mig ha roligt också!
tänk, det är i princip alltid såhär. inför sommaren tänker jag jämt att jag ska klara under 60 minuter och för att göra det ska jag springa ungefär varannan dag. det slutar med att jag är helt slut varje dag jag kommer hem efter jobbet, och tänker "ja, men till helgen så!". är nog näst intill ännu tröttare då.

får väl köra på den här då; men när jag kommer till kanada, då ska jag leva hälsosammare och träna mer.

återkommer med lägesrapport i oktober.

14

okej, idag måste detta prioriteras:

* packa klart (det må låta konstigt eftersom jag reser om två veckor, men det är grymt skönt att ha koll på alla saker som ska med)

* tvätta (fast det gör jag redan så det är ingen fara med det)

* göra ut lova-bilderna

sen om det hinns med, vilket jag vet att det inte gör, ska jag plåta pappa. det får bli imorgon. dagarna rinner ur mina händer, känns det som ibland, men just nu känns det bara trevligt. jag vet att jag kommer att sakna allt och alla här, absolut, men jag kan inte hjälpa att jag längtar så mycket.

förresten, hahaha, just nu tittar jag på knight rider. kan inte låta bli att tycka att david hasselholl är lite fager att titta på ändå och resten av programmet är sådär gött 80/90-tal. och kit, vilken pärla!

nu har jag packat klart en av väskorna, och den andra gigantiska är i princip nästan klar. ner ska bara ett par skor, nån väska, hårddiskarna och kameratillbehören, viktiga papper, träningskläder och säkert något ynka mer.
jag är så glad. allt känns så himla bra.


imorgon, om tid finns, ska jag börja med mitt projekt PAPPA. varje gång jag är hemma hos honom ser jag en himla massa "bilder", som skulle bli så himla bra. jag ska bara se till att fånga dem också. så jag har kvar dem för alltid.


idag var min systerdotta hanna på besök också. sötnosen. har börjat sexårs idag.

den eviga tacksamheten

härmed vill jag tacka följande:

den lärare som fattade beslutet om att min klass skulle åka på fotoresa till istanbul
den person i min klass som valde hostel att bo på
big apple hostel i istanbul
papper och penna
facebook
mobiltelefoner
hampus som letade reda på riktnumret till kanada
internet
skype
universum

tack tack tack.
jag kommer alltid vara tacksam.



15

jag sov i knappa timmen tidigare idag. på mammas säng. och vaknade upp med ny energi. dagen hade ju knappt börjat! har äntligen köpt en resväska för 600 riksdaler. hoppas den håller trots det ringa priset. ätit middag har hunnits med och en fototur med mamma. plus en herrans massa gottis som vi köpt på vägen hem. behövling belöning utan något särskilt att belönas för. kanske att man tar vara på dagen? någorlunda i alla fall.
nu sitter vi båda framför tv:n, men kan konstatera att det känns skönt och bra.

nedräkningen har minst sagt börjat: 16 (kan ni förstå?!?!)

jag är lite trött.

nu sitter jag här, efter en jogg, dusch och god frukost innehållande aprikoskräm med mjölk, limpa, lantbröd med valnötter, grönsaker, äggröra, klementiner och banan, och är upprymd. ja. jag tror det kallas upprymd.
idag ska jag köpa en stor resväska.

nog har jag så jag klarar mig

det här måste jag göra:

fixa jennies å mattis bilder, det är ju typ prio 1
fixa bilder från elmo-spelningen åt david
köpa en resväska
tvätta sånt som ska tas med till kanada
packa
fixa klart med present nummer 2

bäst att börja i tid.
imorgon.

limpan

ååhhhhhhaaaaooohhhhhhhuuuu jag äter precis limpsmörgås och dricker varm choklad. denna limpan är inte utav denna värld! jag å pappa köpte den igår av en kvinna som stod och sålde ute på stan. vet inte om pengarna gick till någon förening eller klassresa eller vad det handlade om, det är inte så väsentligt just nu. men herregud vad god den är! får sjukt mycket barndoms-flashbacks när jag äter just denna limpa. när jag växte upp köpte vi ibland en limpa som hette "go'-limpa", som tyvärr inte görs längre.
men den här. åh.
kan inte släppa det. jag tänker på den hela tiden.

det som hade fulländat hela smakupplevelsen hade varit antingen rökt herrgårdsskinka, hamburgerkött eller skinkost.

men nä.
JAG VILL HA MER!

en av två avklarade. way to go, ida.

ikväll blir en lugn kväll. för mig handlar den om film, chips som jag glömde ta med till pernilla igår (haha känns ganska gött såhär i efterhand), internet, tidig läggdags och kanske ett samtal om jag har tur. tur är bra. jag borde ha tur.



nu är det slut att ligga på latsidan. tjejmilen närmar sig med stormsteg och ja, när tränade jag senast? ordentligt alltså. den där gå-jogga-gå-turen med johan här om dagarna gills icket. det var roligt med sällskap, men snacka om att jag blev lättad när han sa att han ville gå en stund. spåret vi sprang var fruktansvärt backigt. helt seriöst. som en vanlig runda i skogen, fast tvärtom.

imorgon är det dags för mamma och mig. men som sagt. det är imorgon. idag ska jag laaata mig med allt vad det innebär. hörde jag aprikoskräm också? KATCHING!

fina fisken

idag ska jag fixa med mina presenter. roligt.
jag har shorts på mig för jag vägrar inse att norrlands-sommaren börjar lida mot sitt slut.

och vad luktar det från köket? stekt strömming och hemmagjort potatismos. dör nästan lite grand. så gott luktar det.

medan jag kommer ihåg, lyssna på ray lamontagnes version av gnarls barkleys låt "crazy". fruktansvärt bra. jag tjej-lyssnar på den om och om igen.

hahahaha ler fortfarande då jag tänker på när jag ramlade igår. det måste ha sett fruktansvärt roligt ut.
men det bjussar jag på!

här kommer fyra bilder. tog max tio bilder och dessa var de finaste. bara det säger allt.




jag drack en cider från kanada bara för att. (snart snart snart!) och jag smakade på kräftan. som pernilla skalade åt mig. den där lilla delen som gick att få ut, var god. nä men faktiskt. det var rätt gott. är ni inte stolta över mig? jag är det. jag törs. så länge jag inte dör. sen är det en bild på mig och en på pernilla. våra leenden får sammanfatta känslan vi alla kände.

nu ska jag bege mig mot min pappa. vi ska laga lunch i form av stekt strömming med dill och kokt färskpotatis, såklart.

har vaknat upp efter en härlig sömn. fick sms från två personer igår som var på antony and the johnsons-konserten i göteborg. fyyy vad avis. och det värsta av allt: "vill du att jag ringer upp dig så att du får höra?" "jaaa" (svarade ju jag, såklart). men inte ringde det. fick jag sitta där och önska för mig själv att det skulle ringa.

en kväll i augusti

hahahaha herregud vilken kväll. jag föll nerför trappen å jag gjorde nog hål i mina byxor. men har man aldrig gått i högklackat förr är det okej tycker jag. herrejösses.
helt seriöst; "men guuuuud, är du okej?!?!?" "haha jaaaaa, jag mår bra. jag försöker ringa ett samtal, OKEJ??!?!"

och sen kom jag upp och gick hem. typ. hade hur trevligt som helst, jag är glad!

det finaste imorse var när jag satt på den utfällbara stolen i gången på tåget och tittade ut genom fönstret, såg det norrländska landskapet flyga förbi i hög hastighet, kisandes mot solen. då och då tittade jag ner på mobilen där jag läste sms jag fått under natten från han som håller mig kär, och vice versa.



ikväll väntar kräftskiva hos pernilla.
fast jag skippar det där med kräftor och äter rökt sik istället.

ida funderar 1

jag har tänkt börja med en sak som ska heta "ida funderar". jag tror det kan vara ganska intressant. så får ni också ta del av mina otroligt intelligenta funderingar. jag funderar ofta då jag är ute och joggar, står i provhytten på nån affär och reser. som idag. så regnade det. och sen kom det lite solsken. och så såg jag ju därmed en regnbåge också och fylldes av lite glädje. men så kom jag att tänka på en sak som jag inte blev riktigt klok på. hur många regnbågar kan det vara samtidigt? för om man ser en regnbåge om man tittar åt höger, så kan man väl aldrig se ytterligare en om man tittar rakt fram eller åt vänster?

knixigt. finns det ens något svar på detta?
åh. jag har en sån fantastisk fundering som jag också ska skriva här, men den sparar jag lite till. jag blir alltid så irriterad eftersom aldrig någon förstår hur jag menar och irriterad är det sista jag vill bli nu. är nog redan som det är, för det finns nämligen inga eluttag på detta tåget. vad är det för stil, sj? skärpning!
eller har jag, liksom många andra ungdomar av idag, för höga krav?

förresten. vad är det som tillverkas i herreljunga? visst är det juice av alla de olika slag?

nu ska jag flytta vidare från herreljunga och på tåget.
om det är någon som undrar så reser jag hem från uddevalla mycket tidigare än vad som var planerat. så kan livet bli ibland. är inte det tjusningen också? att man aldrig i förväg vet hur det blir. jag kan inte säga att det känns 100% bra, men jag vet ändå att det är bäst såhär! johan ska se gratiskonsert med bob hund i göteborg ikväll och jag ska spendera sjukt många timmar på ett jäkla sj-tåg.
ironiskt.

det var ett svårare avsked än vad jag trott.

om man har tre familjemedlemmar så ska visst alla ringa inom loppet av femton minuter och prata om en jäkla nyckel som jag glömt lämna igen. ja jag skaaaaaaaaaaaaa skicka den idag. jag skaskaska.

gud ändå vad bra jag mår. jag höll på att frysa ihjäl inatt. grymt glad att jag klev upp där kring ett och bytte till långbyxor och kofta och jacka, annars hade jag nog faktiskt varit död. vred upp värmen till nästan max men det blev inget utav det.
förstår dock inte varför jag tog på mig sockarna till klockan fem imorse. alldeles vita å kalla var dom små stackars fötterna (snacka om att tycka synd om sig själv).

om mindre än sex timmar är jag framme!
det måste jag fira på något sätt. eller, jag har nog redan firat. köpte en frukostbuffé på tåget för 60 kronor. kanske inte så dyrt egentligen, om man jämför med att en öl till exempel kostar 50 kronor under happy hour (ja! jag vet hahaha. dom ropade ut i högtalarna igår när jag klivit på att dom hade öl för 50 kronor i en halvtimme till, sen var deras happy hour slut).

den ofrivilliga ensamheten

jag tycker det är märkligt. varje varje gång jag bokat en resa så hamnar jag på samma ställe. längst bak i kupén, i princip. på ett sånt där säte där man sitter själv. ett ensamt säte, helt enkelt. jag undrar varför? det är ju knappast fullt. det är som att sj känner av att ida axelsson ska boka och automatiskt placerar mig på en plats där jag inte kommer i närheten av någon annan. jag ska börja ta det personligt.

det är samma som när jag åkte buss under gymnasie-tiden. vissa dagar var det absolut fullt när jag skulle åka hem. eller, jag klev på bland de första, men jag visste att bussen skulle bli full så jag flyttade min väska från sätet intill och satte den i knät. jag tänkte ofta på medresenärerna som inte tog bort sina väskor. att det var dumt gjort. lite oförskämt nästan. folk klev på, på de kommande hållplatserna. ingen satte sig bredvid mig. jag försökte le lite snällt, låtsades sova, läsa, ja jag gjorde alla möjliga olika saker. ibland ingenting alls. folk passerade mig, försökte se om det fanns plats ännu längre bak i bussen. de till och med frågade "kan jag sitta här?" där folk hade lämnat kvar sina väskor. ISTÄLLET FÖR ATT VÄLJA DEN LEDIGA FINA FRÄSCHA PLATSEN BREDVID MIG!!!
jag skrev en krönika om detta i engelska b vilket gav mig mvg. så något gott skulle det väl medföra.

resan har hittills gått bra. vi stannade i vännäs en timme ungefär. det kändes ju lite onödigt, vännäs är inget att hurra för.

det finns en tjej i kupén som är ungefär 19 år skulle jag tro, som hela tiden står upp på sitt säte alternativt hänger i hyllan där man ska lägga upp sina väskor eller så jagar hon någon som jag tänker mig är hennes lillebror.

några säten ifrån mig har jag ett gråtande barn.

men inte klagar jag.
eller, är det det jag gör kanske?

det spelar ingen roll. jag mår bra. jag känner mig ganska fin. jag ser fram emot mitt liv den närmsta tiden. jag ska ju leva på västkusten!

typiskt. min loka är snart slut. och resan har bara börjat. har lite ont i huvudet efter all solning, tror jag. och dessutom, som om inte det vore nog, sitter ett par ungdomar framför mig här på tåget och sjunger "det är dags för fredagsmyyyyyyyys". för i helvete, det är söndag och här är det inte det minsta mysigt, OKEJ!??!?!

här kommer mina 24 timmar i bildform.

res-feber och res-pirr.

sommarväder!

oj vad det verkar vara fint väder ute. jag har redan tagit på mig shorts å linne och under det en bikini. ska packa väskan med handduk, något att ligga på och sen iväg till aldersjön. på cykel.

men nu måste jag sätta fart.
innan ska jag äta rejäl frukost, hämta ut mina biljetter och cykla förbi pappa en sväng.

i eftermiddag styr jag kosan mot göteborg/uddevalla. längtar.

påväg mot rätt håll

tittar på sista timmen av hotell rwanda nu. en fruktansvärd film. det är så märkligt. hur vi, här i bland annat sverige, tar saker för givna. det är inte märkligt, men det är märkligt hur orättvist allt är. vilken enorm tur jag, vi, har haft att vi fötts i detta land. nog för att det finns hemskheter här också. folk som mördas, våldtas, misshandlas, mobbas... men förutsättningarna för att få ett bra liv finns här. vi får försöka ta vara på dessa för att också kunna hjälpa andra. jag funderade förut på att gå ur läkare utan gränser. men jag ska nog fortsätta ge hundra kronor. det är inte mycket, men på ett år blir det ändå 1200 kronor och på tio år 12000... det är det värt. några andra där ute i världen får ett lite drägligare liv å i mitt ida-hjärta känns det i alla fall lite bättre.

här kommer lite bilder från senaste dygnet.






fick ett samtal tidigare i eftermiddag som verkligen gjorde mig glad och varm ända in i själen. så många skratt, så mycket glädje, så många fina ord som verkligen menas. jag är tacksam för livet jag har fått. livet som jag, i den mån jag kan, styr åt rätt håll.