dagbok

helt plötsligt går mina dagar orättvist långsamt. låtarna jag lyssnar på känns sorgliga. vädret är dåligt. jag är helt orkeslös för det mesta. jag bara väntar. längtar.
äsch. det är klart jag har roligt om dagarna. men stundtals känns det olidligt. när jag är ensam. på mitt rum. och lyssnar på en låt med nästan enbart textraden "i miss you".



"I miss the way the corner of your mouth looks when you smile
I miss the way that only you can hold me through the night
I dedicate my songs to you then I miss you even more
I miss you, oh I miss you, oh I miss you I'm coming home"

eller denna:

"But now I've started to worry,
Im all shaky and shivery
I am so insecure
'Couse this time it's mad love
It's a crazy and true love
And I need to be sure
Maybe I could believe, Yeah
Maybe I could believe, Yeah

If I could please God,
Now that I found Him
Can I keep Him?"

kanske borde lyssna på någon annan cd än marit bergmans som hon gjorde då hon bodde borta från sin pojkvän i ett år i amerika?