återseende

ååååååh.
nyss när jag gick ut från pressrummet frågade en vakt mig "behöver du folk?" och jag svarade lite förvirrat "njaaee faktiskt inte" (som fotograf brukar man ju kanske behova folk). och sen stannade jag. framför honom.
-men du, vad heter du för något?
-kim? (han verkar inte fatta).
-ja men har inte du varit typ... elevassistent förut?
-jooo... (fattar fortfarande inte).
(jag är vid det här laget jätteglad. vilket han ännu mindre förstår).
-men det är ju jag! du kallade mig alltid idag! (ni vet, ida - idag)

aaahh och sen småpratar vi en liten stund och säger saker som jaha så du har blivit det där och var jobbar du och det var fan i mig inte igår vad roligt att se dig och blablabla.
hur som helst, kim var elevassistent åt en kille i min klass å han retade mig alltid och kallade mig idag, vilket jag avskydde. typ. egentligen inte på riktigt. tror jag, såhär i efterhand. men jag hoppas ändå han fick lite dåligt samvete. liiite. om inte, VAR ÄR DITT HJÄRTA MAN?!?!?

hur som helst var det ett fint litet möte.