åh.
vad svårt det är.
mitt under kvällsfikat säger denna vackra människa med åldrade händer och alldeles vitt hår och en hörapparat med rosa strasstenar, att hon ska inte grina. hon ska inte inte grina. men så säger jag att det ska man visst göra. det är ingen idé att hålla inne med sådant som egentligen måste ut.
och så pratade vi om att se saker från den ljusa sidan och fokusera på alla de fina stunder man trots allt har fått ha.
men såklart börjar jag också gråta. de där människorna man sett upp till för deras kunskap, kärlek och sätt att ta sig förbi hemskheter förut, har nu förvandlats till svaga och hjälplösa ena i denna kamp mot ålderdomen och dess följder.
jag ska försöka vara stark och hjälpa och stötta, men samtidigt är det svårt.
jag vill ju bara att allt ska vara bra. att vi alla ska få må bra.
för vi är så himla himla fina, särskilt om vi får vara tillsammans och sprida våran glädje till varandra.
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.
Just nu fick du din mamma att gråta. Du är så fin min älskade flicka.
SvaraRaderatack så mkt för tipsen ida! de kommer komma till nytta :) jobbigt med mormor&morfar, det är inte lätt att se de man älskar tyna bort..
SvaraRaderaida. jag blir rörd!
SvaraRadera