idag när jag satt i parken och funderade och tittade på människor runt omkring mig, slog det mig, att jag nog inte har någon bästa kompis. eller. jag har nog många som är givna kandidater, men jag tror ingen av dem ser mig som sin bästa kompis. det känns tråkigt.
det är klart att sean är en av mina bästa vänner, och mamma också. men det är ju inte riktigt samma. jag har ingen typisk bästa tjejkompis. ingen som vet allt om mig.
hur skaffar man sig en sådan egentligen? i min ålder?
kanske ska jag inte hänga upp mig på det. jag vet, att om det skulle hända något, att jag behöver någons tröst, så har jag de som ställer upp. jag har många fina runt om mig, även om de inte är så nära just nu. de skulle inte vara nära i sverige heller, om vi säger att jag bodde i boden. inga vänner finns i boden längre. och med det, kan jag ju bara konstatera att jag gjorde ett riktigt bra val här. val och val. ibland känns det som att det inte var ett val jag gjorde i och med att jag åkt hit. flyttat hit. det är bara så det ska vara. just nu. jag ska vara här och leva.
det verkar inte bli så bra väder ikväll men kanske ska vi grilla ändå. kycklingen har varit i marinad sen igår (aaahhh tror det är någon slags vinäger och rosmarin och gud så gott det luktar) så det skulle passa bra. scott vill säkert det. scott vill alltid grilla. och äta glass. och att någon bakar muffins.
hihihi. jag måste bara skriva en sak om scott. han är nog en av de roligaste människorna. det är svårt att förklara honom men han är sjukt lång och stor. typ en dubbel jag. och han hade blivit jättesugen på kakor en gång för något år sedan och gick ut för att köpa alla ingredienser. han gjorde kaksmeten (typ chocolate chip cookies) och ploppade ut kakor på gallret å stoppade in allt i ugnen. sen såg han att det bara droppade ner på bottnen i ugnen. det blev liksom inga kakor, de bara flöt ut.
jaha. misslyckat. han städade ur ugnen och började om med en ny smet. gjorde likadant. ploppade ut små runda cirklar som skulle bli till kakor, in med allt i ugnen. och nej, det blev inga kakor den här gången heller. han förstod inte vad felet var.
ha. så han ringde sean. som förklarade att det kan vara smart att ha antingen bakplåtspapper på gallret eller helt enkelt använda sig av en plåt istället för galler. aaaaaawwww. hur gulligt är det inte? särskilt med tanke på att han är gigantisk. som en jättebäbis. som bara gillar sånt som barn gillar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar