dagbok

ganska kul det där. med amerikanska tv-program.
idag hos pappa slötittade jag på tv samtidigt som jag åt. och var femte minut i det där extreme home makeover blev jag alldeles tårögd! herregud. jag vet inte om det har att göra med att jag har onaturligt stor empati för människor jag inte känner eller om jag bara är otroligt "tjejig" (ja, gråta anses tydligen vara en väldigt tjejig beteende).

hur som helst somnade jag en stund av utmattning. det tar på krafterna att snyfta. och att höra den där taylor prata.

tittade också en stund på oprah. idag handlade det om barn som blivit kidnappade men sedan kommit tillbaka. ganska sorgligt men samtidigt lyckligt. och såklart gråtigt.
en av flickorna som blivit kidnappad hemifrån var borta i sex månader hos någon galen man som trodde han var en profet. hur som helst, flickans mamma hade sagt, sedan hon kommit tillbaka, att för att denna mannen inte skulle kunna ha makt över henne och hennes fortsatta liv, var hon tvungen att gå vidare och sluta tänka på det som hänt.
och så är det nog med allt. om jag till exempel skulle gräva ner mig i besvikelsen över att inte komma in på skolan jag sökt, skulle det vara som att stå kvar och stampa på samma ställe, dag ut och dag in.
istället ska jag ta mig vidare och nå mina mål ändå.