Mormor och morfar älskar varandra

Här i Kiruna är det full rulle. Hinner knappt ta det lugnt känns det som. Och det är ju å andra sidan inte det jag är här för. Igårkväll var jag hos kusin Jennie och spelade spel. Jag förlorade såklart i TP. Nåja, hur som helst. Kom hem kring halv tolv, klev upp fem... Jag är ju här i Kiruna för att dokumentera mormor och morfars vardag och deras liv tillsammans. Så upp var det bara och fota när mormor kokade kaffe och bredde smörgås åt morfar. Här nedan kommer en bild på världens gulligaste mormor. Hon är så fruktansvärt söt så jag tror knappt det är sant. Både till utseendet och sättet.

En sak som är bra när man ska dokumentera något, är att tänka ut sin "idé", sin formulering. Jag är väldigt intresserad dels av min mormor och morfar som personer, eftersom jag aldrig riktigt lärt känna dem på riktigt. Vi har setts någon dag per år och då hinner man inte berätta så mycket. Men jag är samtidigt fascinerad över deras liv som dom delar. Och har delat i snart 50 år. Och här i lägenheten på Lappgatan har de bott i 46 år. Det är fint. Nu för tiden skiljer man sig hit och dit, byter boende som man byter kläder och tänker inte alltid på sin respektive i första hand. Men mormor och morfar gör det. De sätter den andra i första rum och det är nog nästan nödvändigt om man ska kunna hålla i hop så länge. Båda är 82 år och jag tror rädslan att förlora den andra är större än någonsin, särskilt nu efter att morfar åkte in till lassa en sväng förra veckan... De är så måna om varandra och det är fint för ett barnbarn att se.

Nu ska jag fortsätta. Ska förbi Jennie och Mattis och plåta dem, de ska nämligen bli föräldrar om någon månad så Jennie vill ha lite gravidbilder. Svårt!