torsdag 13 november 2008

Framme!

Äntligen framme i Kiruna. När jag blev upphämtad på stationen var det 14 grader. Minus.
Lite skillnad mot 10 plus i Göteborg. Men det är gött, här känner man ju att man lever i alla fall.

Slänger upp en sån där obligatorisk jag-åker-tåg-bild.

Det är märkligt. Ju längre jag är ifrån landskapet här uppe, ju vackrare är det varje gång jag stöter på det igen. Även om jag inte vill bo här nu närmst, så vill jag gärna återvända upp i framtiden. Där jag har mina rötter. Varför är det så egentligen? Det känns på något trivsamt sätt att det är här jag hör hemma. Jag hör hemma i Sunne också, men det är på ett annat sätt här. Och inte just här i Kiruna, i första hand, men i Boden. Det är något särskilt med Boden. Jag känner någon slags hatkärlek. Skönt är det i alla fall, att veta att man alltid är välkommen tillbaka.

4 kommentarer:

  1. jag vill ha kyla. jag längtar hem, men bara lite.

    ps säg åt ma eller pa eller båda att köpa anisbockar på nån sån där julmarknad så att det finns när jag kommer hem, för jag har sjukt mycket cravings för anisbockar

    SvaraRadera
  2. haha! såna har vi ju aaaldrig haft hemma. hur kan du bli sugen på såna?

    och cravings... snälla. skriv inte cravings. det är bloggvärldens värsta ord.

    SvaraRadera
  3. ptttchh försök hitta en svensk översättning till det ordet då. och anisbockar borde finnas hemma

    SvaraRadera

såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra

Mitt foto
25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.