jag vet inte. på något sätt var väl min reaktion egoistisk, men samtidigt måste man förstå vad som försiggår i mitt huvud å i mitt hjärta, när jag får veta att stället jag alltid bott i, alltid haft mitt rum i, inte kommer vara mitt över huvud taget längre. kommer bytas ut mot något annat jag inte har någon som helst relation till.
det är ju inte så att det inte betyder någonting. det är ju inte så att det inte spelar någon roll eller känns.
och visst, det handlar till stor del om materiella ting, men känslan av att ha något som är helt och hållet mitt med mina saker som ingen annan rör, är väldigt skön. ju.
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.
det är ju så det är! var tid har sin grej, du är inget barn Ida. visst du kommer alltid vara dina föräldras barn men nu är du vuxen.
SvaraRaderaett eget rum får du ha hemma i din egen lägenhet.
eget rum har jag inte haft sedan 6 år tillbaka. så är det när man flyttar hem ifrån. det skönaste är väl ändå att man kan komma hem till sina föräldrar och känna sig välkommen. sitt egna får man ha någon annanstans.
inte hela världen.
jag vet, jag vet.
SvaraRaderamen det blev så påtagligt på något sätt.
jag vill ju ha ett eget ställe att bo på, såklart. men... ja. tack för dina kloka ord :)