tittar på sista timmen av hotell rwanda nu. en fruktansvärd film. det är så märkligt. hur vi, här i bland annat sverige, tar saker för givna. det är inte märkligt, men det är märkligt hur orättvist allt är. vilken enorm tur jag, vi, har haft att vi fötts i detta land. nog för att det finns hemskheter här också. folk som mördas, våldtas, misshandlas, mobbas... men förutsättningarna för att få ett bra liv finns här. vi får försöka ta vara på dessa för att också kunna hjälpa andra. jag funderade förut på att gå ur läkare utan gränser. men jag ska nog fortsätta ge hundra kronor. det är inte mycket, men på ett år blir det ändå 1200 kronor och på tio år 12000... det är det värt. några andra där ute i världen får ett lite drägligare liv å i mitt ida-hjärta känns det i alla fall lite bättre.
här kommer lite bilder från senaste dygnet.
fick ett samtal tidigare i eftermiddag som verkligen gjorde mig glad och varm ända in i själen. så många skratt, så mycket glädje, så många fina ord som verkligen menas. jag är tacksam för livet jag har fått. livet som jag, i den mån jag kan, styr åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar