dagbok

det är ju just typiskt. jag ska alltid hamna framför något program som extreme home makeover när jag inte har något särskilt för mig och därför slår på tv:n.
så himla snyftigt. visst, det handlar ju om känsliga saker så jag förstår dem absolut, men de försöker verkligen, med hjälp av högtidliga tal, prat om var och hur personen i fråga dog och alla i grannskapet som vill hjälpa till och hedra och såklart ty som är så himla blödig, få det att bli äääännu sorgligare. trots att jag tycker det är fånigt, så är det ju ändå vackert. eller hur?

det jag menar (ja, jag som aldrig har någon poäng, knappast nu heller) är att det är så himla lätt att påverkas av saker. jag som nyss var jätteglad känner mig inte alls lika glad längre och jag försöker tänka på vilken otrolig tur jag har. i livet. med personerna i min närhet. jag tar vara på hela tiden, även om det just i detta nu när jag sitter här och skriver, inte verkar som så.

eh.

alltså. det är hade ju lika gärna inte kunnat publiceras. så mycket nonsens jag skriver.