livets väg väljer livet självt

jag gillar inte att jag skriver här, men samtidigt är det på något sätt skönt att göra det. det negativa är att jag antar att jag framstår som sjukt deppig och jättetragisk hela tiden. det är jag ju inte. jag är glad. över jättemånga saker.
men på något sätt, hur jag än gör, finns det någon jag alltid alltid sårar. jag vill verkligen inte det, men samtidigt måste jag se till mig själv och det som får mig att må bättre. jag vet inte. ibland känns allt uppenbart och det känns som att jag gör rätt, men lik förbaskat är det ändå fel. för någon annan.

ja, jag längtar också l i t e tillbaka till den tiden då allt var enkelt. det var antingen ja eller nej, bra eller dåligt, gott eller mindre gott, tråkigt eller roligt. men då var man samtidigt inte medveten om vad fantastiskt det är med kärlek. kärlek till en annan person. det är jag nu, och då blir konsekvenserna dessa. ibland. förlåt för livets gång. men som sagt; det är livets gång.

klyschor är till för att användas.