Alltså jag ångrar inte en sekund att jag hörde av mig till henne. Verkligen verkligen inte. Och så gulliga söner, Alve, Ivar och Sven. Och världsfint hus och allt var bara fint och bra.
Nu halvligger jag och Johan i min säng. Han läser en bok och jag ska snart se ett avsnitt av Andra avenyn. Som ett pensionerat par, fast lite mer up to date.
Just nu längtar jag otroligt mycket hem till mamma och pappa och Freddan, men samtidigt, aaaaj vad ont det kommer göra att säga hejdå till Johan imorgon på tåget. Åh. Hatar avsked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar