Ja, vad ska man säga?
Kirunas uteliv är... Dyrt.
I jämförelse med vad man får. Jag kommer ihåg på Valborg, då jag och Lina gick ut på en klubb som heter Minestry of sound. Det kostade 150 kronor, beläget i ett slakthus, tre våningar och jag vet inte hur många dansgolv och barer. Här i Kiruna var vi på ett hotell med en bar och ett dansgolv med musik av den lite äldre sorten. Och då menar jag inte goa Beatles-låtar. Jag menar hitlåtar mellan år 2002-2006. Vilket i och för sig kan vara rätt trevligt, om det är de bra låtarna. Men det här var väl inte riktigt det.
Nej, nu ska jag inte klaga! Jag hade världens gulligaste kusin som sällskap. Så tack för en trevlig kväll hur som helst.
Nu ska vi snart äta lite laxlåda. Gud så gott. Det var år och dar sedan jag åt det senast. Det måste ha varit då mamma fortfarande åt fisk och det var läääänge sen.
söndag 16 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar