En mörk mörk afton

Ikväll har jag gråtit många tårar.
Jag tycker jag knappt förtjänar att gråta en enda, när jag inte har en aning om hur det känns att förlora en syster, en bror, en dotter, en son eller en vän.

Jag följde med Joakim Roos på manifestationen för diskoteksbranden här i Göteborg som ägde rum för tio år sedan.

Aldrig har det känts så fel att lyfta en kamera och ta en bild, som det gjorde ikväll.
Jag tror, att om det känns fel, så ska man låta det vara. Då får den där bilden som hade blivit bra ur ett perspektiv, bara fortsätta vara ett ögonblick i evigheten.