Ikväll har jag gråtit många tårar.
Jag tycker jag knappt förtjänar att gråta en enda, när jag inte har en aning om hur det känns att förlora en syster, en bror, en dotter, en son eller en vän.
Jag följde med Joakim Roos på manifestationen för diskoteksbranden här i Göteborg som ägde rum för tio år sedan.
Aldrig har det känts så fel att lyfta en kamera och ta en bild, som det gjorde ikväll.
Jag tror, att om det känns fel, så ska man låta det vara. Då får den där bilden som hade blivit bra ur ett perspektiv, bara fortsätta vara ett ögonblick i evigheten.
onsdag 29 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
såhär ser jag ut och såhär heter jag och titta på hela profilen går också att göra
- a diary full of love letters
- 25 year old long haired girl, living in vancouver (canada), love creativity and cinnamon buns, photography, sunshine, family and friends and bicycles.
Vilken underbar bild
SvaraRadera