pirrigt

(om för mycket pirr i magen kunde döda, hade jag varit död för länge sen)

i eftermiddag såg jag och mamma på "maria larssons eviga ögonblick". jag tycker den var fin. speciell och fin och lugn och hemsk på samma gång. hur som helst peppade den hela mig inför söndagen. och måndagen, tisdagen och onsdagen. det bästa är på ingång, men samtidigt något av det värsta också. hela jag och allt jag tycker att jag kan, sätts på prov.

ÄNTLIGEN! kan jag bara säga.