nu ska jag försöka mig på något som kanske kan påverka min framtid en aning.
önska mig lycka till!

idag tog jag examen.

det var så fint. min lärare höll ett oförberett tal, rakt från hjärtat.

som avslut berättade han att han ofta skriver ner tankar och funderingar och reflektioner kring fotografi. förvarar de lite här och där. tills idag hade han samlat ihop många av dessa texter.
alla i klassen fick dra varsin lapp.

jag var först ut att välja en lapp och när jag vecklade ut den såg jag de bästa orden någonsin:
"du behöver en egen drivkraft, även när du står där själv ska du kunna och vilja gå vidare".

nu känns det tomt.
men minnena av allt som hänt, behåller jag länge länge.

jag blir bara så trött. kan inte människor bara ge sig?

idag har också varit en bra dag.
jag mår fint. det mesta är fint.

och så hips vips ska jag på provdagar i slutet på maj.
jag vill fira men jag vet inte riktigt hur eller när eller med vem.
kanske ikväll med varm nyponsoppa och glass med mig själv.

haha nej det är inte så tragiskt som det låter.
jag är så himla himla glad och tacksam och stolt och nöjd och lycklig!

ah jag känner mig aningen förvirrad just nu.
ledsen och glad på samma gång.

min helg har varit bra.

man dör ju lite grand

jag vill tillbaks
till ett kalas
med saft i glas

min trampolin
nu är du mitt enda hopp

de där karlarna i bob hund vet sannerligen hur man skriver texter

det som gjort min dag hittills är:
ett sms på morgonen
mina fina i skolan
brevet från familjen i istanbul

"dear ida axelsson. thanks for your letter. i took the pictures and we are very about it. if you are planing to come here. you will be my guest. i aswered the lately. because i wasn't here. say 'hi' to family. all the best. sincereally my daughter missed you. when you are going to be here. see you... love, mehmet"

jag kom på varför. varför det känns sorgligt.
det är två veckor kvar av min tid i sunne.
hårddisken köpte jag andra veckan. allt jag gjort under första året finns samlat på den.
mina bästa år har jag varit i sunne. mina två gladaste, stormigaste, mest utvecklande och inspirerande år. fy va fint.

norrlandsdagarna 2008. fina dagar med fine vän. inte det minsta sorgligt. bara bra. (vi hade svit)

kollar igenom min gamla hårddisk. tänk vad många minnen som är samlade, många tankar och känslor och idéer och betraktelser och mig.
men det känns sorgligt på något sätt.
jag vet inte riktigt varför.
ska titta lite till, så kanske jag kommer på varför.

det var länge sen, men jag vill visa ändå.

ut i solen me mig bara.

trots att jag just nu känner mig som världens mest ensamma människa, är jag ändå så otroligt nöjd.

observationer:

tillsammans är man mindre ensam.
fantastiskt. och klokt.
men det bästa av allt är att jag är inspirerad.

mot myren! (bubbelpool? vad är det i jämförelse? myren är ju som ett enda stort jäkla hav)

stockholm ja. att vara påväg bort.

stockholm, onsdag, hotellrumssäng, 11:39 och med en fin känsla inuti

min vecka har varit helt galet bra. jag vet stundtals inte vart jag ska ta vägen. men sen kommer jag på att jag inte vill ta vägen någonstans heller. eller. äsch. jag ska iväg myren imorgon i alla fall.

såhär såg sunne ut just idag. påväg hem från tåget. jag tänkte att det skulle gå att romantisera detta ställe så det känns extra spännande, inspirerande och välkomnande, men jag tror inte att det går. men särskilt synd är det egentligen inte. sunne är sunne, bara.

l som i lyckat.

fantastiskt när ens vän köper en grej så man kan lyssna två stycken samtidigt i en ipod.
påväg mot stockholm. kom på vernissage, 17:00-20:00, kg52!

pirrig.

imorse var det fint att vakna.